Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 1

Ca RN NE She RR ten OO —— rarne, en sådan tystnad bland flere hundrade, som tt. ex. den,. hvilken egde rum, då Svzor med flammande vältalighet tecknade Bossuels första. uppträdande vid Hö!el Rambouillet, — har knappt varit skådad i Stockholm, sedan Wallin, under svenska akademiens sekularfest ), uppläste Tegnårs skönaste skaldestycke, den sången, som, på sält och vis, blef den store siarens svanesång. j Vid flere tillfällen under de tretton föreläsningar grefve Suzor i Stockholm hållit, har han sålunda fängslat sina åhörares hela håg och själ, Deras uppmärksamhet -har. ban intet ögonblick saknat, hvarpå jag som. exempel kan anföra en snillrik grefvinnas svar till. en ung man: Omkring två hundrade fruntimmer hafva i mer hän två timmar sutit här tillsamman, utan att nyltra ett ord till hvarandra — och ni kan fråga -om föredraget fängslat publikens inMresse.n Att ordet, talet; ej förlorat sitt välde inom vårt samhälle, det har grefve Suzor visat. Det talade ordets makt är i vårt århundrade af hög vigt och betydenhet, kanske högre än det skrifna. Hr de Suzor förenar den dubbla förtjensten, . att tala, på en gång hastigt och tydligt. Han har under mer än två timmar föredragit olika ämnen, utin att någonsin söka ett ord, utan att någonsin taga ett ord tillbaka, utan att någonsin. stappla, eller bosta eller hacka. Sådant utgör en icke ringa konst, och är tillika något, hvaraf både våra representanter, våra prester och. proselyter och andra män, hvilka understuhdom måste vara talemän, kunna båfva mycket att lira. — Här i Sverge talar man nästan aldrig, och det är kanske derföre man talar så erbarmligt illa. När man bos oss är nödsakad tala; eller rättare, hålla tal, så, i ) Jag talar bär om ordet; tonen har, efter denna tid, ifrån Jenny Linds person, väckt en ändå mer glödande entusiasm.