Aftonbladet – 14 januari 1846, sida 2

—-— NN — Berlinerpubliken har på nyåret haft tillfälle se Jenny Linds uppträdande i en roll, hvari hon ej förr visat sig der på scenen, nemligen Vestalens, i Spontinis berömda opera af samma namn. I vAllgemeine Preussicche Zeitung, läses en utförlig recension öfver hennes sång och spel, af hvilken vi här nedan meddela ett par utdrag. Efter att hafva framställt på hvad sätt den berömda sångerskan Schröder-Devrient uppfattade denna roll, yttrar referenten: Jenny Lind deremot genomtränger Vestalens karakter med sin egen rena natur; hon framställer romarinnan genomträngd af den oändliga andliga kärlek, som uppspirat ur medeltidens blomningsperiod och den nordiska andans utveckling; bon omplanterar Julia i fosterländsk jordmån. Men här genomlöper hon, fri och allsmäktig, alla lidelsens stadier, alla känslans toner, ifrån hjertats mildaste melodier ända till förtviflans fasansfulla höjd, med så oemotståndlig genialitet, att man blott med beundran förmår följa utvecklingen af hennes konst; ty hennes Julia är hennes egen skapelse, och af den mest upphöjda skönhet., — — — pDet till grafven invigda väsen, som är dödt för verlden, och, likt en skugga, vacklar undergången till mötes, det tunga afskedet från den moderliga vännen, den döende kärlekens bön, och det sista uppvaknandet till livet, framställdes af konstnärinnan med sanningens heliga förtrollning, och med hennes ljufva, sköna