Aftonbladet – 14 januari 1846, sida 1

DEPUTERADEN ZITTELS MOTION. I BADISKA ANDRA KAMMAREN, ANGÅENDE RELIGIONSFRIHETEN. (Forts. fr. gårdagsbl.j Detta förhållande har imellertid den nyare tiden uppenbarligen förändrat. De religiösa sakerna börja älltmer att draga till sig uppmärksamhet; de vinna alltmer deltagande. Menniskan är icke skapad, att i detta afseende fördraza en allmän ödslighet och tomhet för beständigt. Det nyuppvaknade religiösa interesset yttrade sig likväl med all kraft åt två motsalta rigtningar. På ena sidan sökte det tillfredsställelsen i återupptagandet af hädangångna århundradens troslif och i återställelsen af nästan förgätna former. Hierarkien visste att bemäktiga sig denna benägenhet med mycken ifver och skicklighet; den sökte att åter intvinga den kyrkliga friheten uti de länge öfverskridna gränserna, och 1 verkligheten tycktes ännu en gång ett medeltidens skimmer vilja inbryta i vårt tarfliga århundrade. Jag behöfver icke närmare beskrifva det passerade; vi minnas huru händelserna följt på hvarandra, alltif-ån Kölner-biskopsstriden till Trier-vallfarterna och derifrån ända till de nyaste stegen af erkebiskopen i Freiburg. Värre ännu beredes i största stillhet. Fanatismens mörka anda har nästan öfverallt inträngt i de tillkommande religionslärarnes bildningsanstalter. Genom zelotiska föredrag, genom välbekanta folkskrifter, genom missions-gudstjensterna vid våra gränser, till hvilka de rättroende, massorna hänvisas, blifver folket uppyldt med öfverdrifven skräck och bäfvan, ända till vansinne upprördt i sitt innersta, och på detta sätt tillberedt att blifva en stor materiel stridsmakt åt hierarkien. Samma slags bemödanden gå hand i hand med dessa inom den protestantiska kyrkan, och icke utan framgång, om än icke så snabbt och i så stor skala. En mörk, hemlighetsfull makt har uppstått ur grafven och bar utbredt sig öfver vårt fäådernesland; den bättre delen af folket känner sig af den påträngd och ängsligt oroad, och vet icke huru det skall fatta den. I förbund med den reaktionära envåldsprincipen, under skydd af censuren och uppburen på ena sidan af upprörda massors fanatism, å den andra af elt folkfiendtligt politiskt partis herrsklystnad, framskrider jesuitismen med jättesteg, nedtrampande under sina fötter de uppspirande fröna af vårt århundrades frihet och upplysning. Alla dessa märkbara förhållanden bringade slutligen på den andra sidan en stor del af folket, i synnerhet inom medelklassen, till den klara öfvertygelsen, att den icke mera befann siz på kyrkans grund. Äfven här bade ett nytt interesse vaknat, och helt naturligt sträfvade det att alsäga sig en kyrka, som blifvit för den sjelt frärmande, och att grundlägga ett nytt religiöst menighetslif, som var förenligt med dess bildningsgrad och dess religiösa behof. Mine herrar! det är en förvillelse eller en med afsigt gjord förvrängning af sanningen, då man pistår, att denna vår tids stora rörelse utgått utur en mot religionen fiendtlig syftning. För dem, som äro alldeles främmande för religionen, och som icke hafva något beho? af att ansluta sig till denna rörelse, för dem är det bittillswarande offentliga hyckleri-systemet det aldrabe qvämligaste. Ett kyrkligt menighetslif fordras endast af ett verkligt religiöst behof. Beriägenheten att förena sig är just derigenom isigast. Enhvar söker ett stöd för sin tro, för sina grundsatser, för sitt sätt att lefva och