tUllagaa VI fOljanuc ddlde Av EDM SILClal, den 20 November 1719, slöts den fred med Hannover, hvarigenom Sverige förlorade Bremen och Verden. Ett år sednare, den 21 Januari 1720, följde freden med Preussen, hvarvid Sverise mistade den emellan Peene och Oder belägna delen af Preussen. Nitton veckor derefter, den 3 Juni 1720, slöts en fred med Danmark, genom hvilken Sverige förlorade Tullfriheten i Sundet. Ett år och sju månader sednare den 10 September 1721 uppgjordes fredst:aktaten med Ryssland, hvarigenom Sverige aftrådde Liffland, Estland och Ingermanland. Två år och åtta månader af frihetstidens och adelns absoluta välde bade alltså ej förflutit, innan Sverize förlorade herraväldet i norden, jemte Liffland, Estland och Ingermanland. Den andra förlusten, den af Finland, ligzer oss så nåra i tiden, att ännu lefva en ej obetydlig del af de dervid handlande, och tusentals åsynavittnen finnas ännu. Vi behöfva således ej härvid i minnet återkalla några data. Huru förlusten skedde, finner man beskrifvet flerfaldigt, så af vän som fiende; det kan måhända vara nog att blott hänvisa till hvad hr Montgomerie och grefve van Suchtelen veta att berätta och verificera derom, till jemförelse med doktor Fryxells nyss anförda framställning. Omedelbart efter doktorns nyssnämnda skildring af kungligbeten och demokratien slutar han sin förra afdelning med en kärleksförklaring för dem begze och för opartiskheten i historiska uppsatser, hvilken passar så väl ihop med allt det föregående, att icke heller vi kunna sluta vår lilla öfversigt med någonting lämpligare. Doktor FyxeH uttrycker sig dervid sålunda: : Vi älska konung och folk; men ej ett sådant förfarande. Fiat justit:a ! vare valspråket, både i häfden och lifvet, både åt vännen och motståndaren! Ju ädlare sak, desto ädlare vapen! Folkets sak, dess frihet, upplysning och upplyftande är för oss så vördnadsvärd; så helig, att vi önska se den försvarad blott af sanningens enkla, rena, obesmittade stråle; vi vilja ej förnedra den genom att begagna pilar, som äro förgiftade, vare sig af bitterhet, orättvisa, okunnighet elier osanning. Den ädlaste ofrälse-stolthet är den, som häldre lider än tillfogar orättvisa; som häldre väntar påsin seger, än påskyndar den genom oädla medel. Folkets sak, med alla sina fel, sina misstag är dock så skön, så stark, så ädel, att hon hvarken behöfver eller vill ljugande förneka sina brister. Solen döljer ej sina flickar; ty hon vet, att hon ändå är so!. STOCK ÖR De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Paris af den 4, från London af d. 2, samt från Hamburg af d. 6 dennes. FRAÅNERTEE. Med 213 röster mot 147, som tillföllo herr Dufaure, blef herr Sauzet vald till president i deputerade-kammaren. I. förra året hade han blott 477 röster af 354. På detta första bevis af det konservativa partiets öfvervigt i kammaren, följde snart det andra, genom vicepresidentsvalen. Alla fyra blefvo. valda inom ministeriella sidan, och med 36 rösters pluralitet. Oppositionen har endast dem trösten, att ministeren segrat genom olofl:ga röstvärfningar, 0. s. v., men resultatet står likväl nu fast: och venstra sidan, herr Odilon Barrots parti, har nu ingenting för att den lämpat sig efter hr Thiers planer, och upplöst sig i venstra centren. Det radikala partiet, som icke komprometterat sis, kan åter öppet säga: att om det i Frankrike finnes en fast, djupt grundad, allmän öfvertygelse, så är det den, att ingenting stort eller nyttigt kan utgå från den nuvarande kammaren,. I det tal som ålderspresidenten herr :Sapey höll, då han lemnade presidentsstolen till berr Sauzet, fästade han kammarens uppmärksamhet vid. omtalandet af de stora voterade och föreslagna jern vägsanlägnningarne, på sista börskrisen och aktiesvindelns skandaler, vigten af att förstärka krigsflottan, upphäfvandet af visitationsrätten, nedsättningen af saltskatten och af brefporto, m. m. Deputerade af yttersta venstra sidan har nedsatt en kommilt af sju medlemmar för att sälta sig i beröriog med de olika valreformkommittcerna i provinserna och bufvudstaden. Den gamle Dupont de YEure har blifvit president i detta utskott. Grefve Roy är vald till föredragande för pärskammarens adresskommission. Nyårs-lyckönskningscouren i Tuilerierna hade redan börjat nyårsaftonen, då konungen emottagit erkebiskopen af Paris, det högre presterskapet och diplomatiska korpsen. Alla musikkorpserna i Paris uppförde musik under palatsetg fönster. Nyårsdagen om morgonen bivistade kongl. familfen en själamessa för prinsessan Marie och hertigen af Orleans. Man påstår att ministerens framgång vid valen ingifvit den mod, att komma fram med dotationslagen för-den blifvande Regenten. Då måste väl hr Thiers få blotta sig och visa, om han står qvar med venstra sidan, eller vill åter göra sig möjlig i en ministerplats, liksom i regentskapsfrågan, uti hvilken han stannade den bedragne. En ny tidning, den länge annoncerade Gazette