Aftonbladet – 13 januari 1846, sida 1

DEPUTERADEN ZITTELS MOTION I BA. DISKA ANDRA KAMMAREN, ANGÅ. ENDE RELIGIONSFRIHETEN. Ibland de mest intressanta offentliga afhand. lingar vi på någen tid sett, är det föredrag som deputeraden i Badiska kammaren, Z:ttel höll angående religionsfrågan i Tyskland. Hål let i en varm anda, lemnar det tillika en redig öfversigt öfver den ställning, som uppståt! i följd af den kyrkliga och den politiska maktens gemensamma förening emot yttranderäti och samvetsfrihet. Vi införa den derföre in extenso: M. H. Om någon rörelse i tiden låter förmärka sig, som lotvar att utöfva på folklifvet ett stort inflytande, så blir det en pligt för folkets representanter att vända sin uppmärksamhet derpå. Jas anser mig kunna antaga, att denna sats icke bestrides, så vidt den finner sin användning på företeelserna irom politikens område. Men mera tvifvelaktig torde den förefalla, då det handlar om rörelserna inom detkyrkliga och religiösa folklifvet. Så som tidsemständigheterna likväl äro hos oss, torde man väl intet ögonblick misskänna, att de kyrkliga och religiösa förhållandena äro innverligen sammanväxte med statsorganismen; och om man än plägar behandla de dithörande frågor med en ömltålighet, en fruktan, som man redan längesedan bortlagt i afseende på de politiska, så kunna de dock icke helt och hållet kringgås. Deras stora betydelse kan ingen betvifla, som vet huru djupt, huru mycket mäktigare än all politik de ingripa i det egentliga folklifvet. Största delen af folket känner sig blott ytligt berördt af statsförhållandena; den ser knappast staten mera än i skatteväsendet, beväringspligten och polismakten. Detta allt är för d-etsamma blott en yttre ordning, som är föga kännbar i afseende på dess inre, andliga lif. Dess religiösa tro och trosöfoing står deremot i den närmaste, allvarligaste beröring med dess offentliga lefnadsförhållanden, utöfvar det mäktigaste intryck på dess seder och grundsatser, dess tänkeoch handlingssätt, och ligger till grund för dess deri djupt ingripande förhoppningar och farhågor. Deraf förklara vi oss lätt hvarföre en tidsenlig väckelse på detta område finner ett så snabbt och ovanligt deltagande ibland alla folkklasser, samt så vida den verkligen står i förbindelse med tidens kulturutveckling, gör hastigare och beständigare framsteg än sjelfva den borgerliga frihetens ide. Huru långsamt förmådde väl denna, älven efter den franska revolutionens och dep tyska rihetskampens väldiga händelser, att slå rot i vårt folklif? Ett fjerdedels århundrade är snart örgånget, innan den stora pluraliteten af tyska olket insett och lärt att uppskatta dyrbarheen af vår statsförfattning; och huru har icke leremot den kyrkligt-religiösa rörelsen, så ringa, å Oomärklig i sin början, med forssens hastigwet fortgått. Knappast ettår är förflutet sedan ronge skref silföbref till biskop Arnoldi: ett ref, som icke en gång med något lärt prål jekrigade de kyrkliga missbruken, som uppennrligen icke var beräknadt på någon reformaorisk följd, utan såsom den omedelbara utjutelsen af ett genom de bekanta tilldragelerna kränkt sinne, blott derföre påkallade enl