Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 2

— Svenska Minerva för i lördags bar tagit guvernantsminen på sig och söker gifva Allehanda en föreläsning öfver den närvarande rörelsen i England, i afseende på spanmålslagarna, hvilket sker uti följande diktamen: : Nu hänger det så tillsammans, att det icke är engelska folket, som yrkar på spanmålslagarnes ovilkorliga upphäfvande; ty åtminstone måtte väl den talrika åkerbrukande klassen få anses för en betydlig del af nationen, och der i landet, såsom annorstädes, af den vigt, att dess interessen och redan innehafvande rättigheter kunna fordra afseende. Det är tvärtom andra särskilta klasser, och just de, som nu befinna sig uti en vida förmånligare ekonomisk ställning, än en längre tid varit händelsen, som vilja och fordra ännu bättre köp på födoämnena, genom tullfri införsel, härutinnan understödde af politiska partier, som först i sednare tider börjat att bilda sig, och som betrakta spanmälsfrågan såsom en lämplig utgångspunkt, för att komma till andra frågor, hvilka röra dem närmare. Det var ett uteslutande politiskt steg, beräknadt på dessa intressen och dessa unge partiers stigande inflytelse, men ingalunda på engelska folkets fördel i det hela, då Lord John Russel och Lord Morpeth förklarade sig offentligen för anhängare och befrämjare af spanmäålslagarnes absoluta upphäfvande genast. Detta yttrande, som den visa Posttidningen på aftonen samma dag till yttermera visso kallat upplysniovgar i spanmålsfrågan, är eganptligen intressant i ett afseende, nemligen att det visar, att. hvarken Minerva eller Posttidningen följt med spanmålsfrågan i England, eller ock, om de det gjort, att de sedan åtminstone alldeles glömt bort förhållandernasoch nu drömma TR EAST 0 älg Vor ln salg EAA RENA RAR RA INA SK