Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 2

att antaga herr Migauts vådliga förslar, syntes honom mycket svaga. — Men jag, är icke jag också en tjuf? frågade han sig sjelf, då han tänkte på sin förförares olyckliga slut, : Han svor att aldrig mer inlåta sig i vådliga affärer; som förvilla förnuftet och afligsna hederskänslan; och han höll ord, hvilket just icke var så svårt, då han egde trehundratusen francs. Föga nöjd med den rol fru Amelin spelat, då hon föredrog Migaut framför honom, skiljdes han :vid henne så snart han gilt sig med Clarisse, och den som före brölloppet varit för honom: min svärmor, blef efter detsamma endast fru Amelin,. Före slutet af denna dag tog frideon herr Pichon afsides och drog upp ur fickan fem bankosedlar, dem han haft der sedan klockan tu på morgonen, och sade: — Se der en liten hemgift, som jag ber er emottaga för mamsell Pulcherie, er portvaktares dotter. Jag har orsak att tro, att hon i framtiden kommer att gifta sig med herr Josse, er tredje skrifvare, ehuru de ännu äro bra unga. SLUT.