Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 1

0 OO MÅ Mm nn sin nattliga expedition. Han stack in klingar mellan de illa hopfogade lådorna och hade sedan icke mycken svårighet att bryta sönder den gamla byrån, som daterade sig ifrån fru Amelins giftermål. Gideon bemäktigade sig portföljen och gömde den under skörtet på sin rock. — Du skall säga din mor, Clarisse, att det är jag, som brutit opp lådan och tagit penningarna. Låt henne utbryta i hotelser och bannor, låt henne ange mig, allt som hon vill, det är hennes rättighet .... Jag flyr icke, Clarisse, jag döljer mig icke, man finner så väl mig sjelf om portföljen hos notarien Pichon vid Grentatgatan. qv Utan att vidare yttra ett ord, skyndade hån bort och ilade till notarien, den han träffade vid porten just som hr Pichon steg ur sin fiacre. — Skynda er, min herre, sade han, vi äro icke säkra utan i edert kabinett. Han sprang hastigt uppför trapporna in i kabinettet, och när notarien anfådd inträdde dit, uppknäppte Gideon sin rock och framlade portföljen för den aktningsvärde hi Pichon. — Se der, sade han, mitt arf efter farbror Martin, se der de penningar, som förliden natt blifvit hr Migaut frånstulna. Noterien studsade. — Unge man, sade han, hvad är ni bekant med för slags folk i Paris? Migaut bar varit i fara att bli mördad i natt, man har misshandlat honom, sårat honom och... — Och denna portfölj har sedan klockan åtta i går alton varit i fru Amelins händer, s0. fått den af hr Migaut, och portföljen innehål(0