— —— (Insändt.) HARMONISKA SÄLLSKAPET! Då, för mer än tjugu år sedan denna vackra förening stiftades, åstadkom den en så hög grad af enthusiasm hos vår musikaliska ungdom, att inom kort tid harmoniska sällskapet vann en så mäktig utveckling, att det kunde på ett högst berömvärdt sätt utföra de svåraste oratorier. Bekantskapen med månget klassiskt verk tacka vi cendast och allenast detta sällskap. Af hvilken vigt. dylika musikföreningar äro för konsten, ja till och med för konstnärn sjelf, ligger tydligt; idagen. Det finnes visserligen personer som ifra emot alla slika samqväm, emedan de frukta att de skola urarta till kotterier, dock tillåter hvarken tidsandan eller pressen, att ett hötel Rombouillet med sina fanatiskt partiska kritiker på nytt uppstiger ursin väl tillslutne grift. Således, den som verkligt älskar musiken och dess framskridande inom vårt fosterland, kan blott önska att harmoniska sällskapet måtte länge, mycket länge bibehålla sin verkningskrets. — Som bekant är har harmoniska sällskapet under de sednare åren måst inskränka sin orchester till ett fortepiano och några basar. Skälet hvarföre instrumental-afdelningenskiljde sig från sång-afdelningen, hör ej hit, alltnog, harmoniska sällskapet utgöres i detta ögonblick endast af sångare. Då sällskapet under sådana omständigheter är tvunget att på sina trenne hufvud-sammankomster åtnöja sig med ofvannämnde ackompagnemang, så måste ovillkorligt resultatet af deras representationer både för dem sjelfva blifva mindre animerande och äfven i en mindre mån bidraga till konstens upplifvande — ty, att gifva stora musikverk som äro skrifne för hel orchester, med ackompagnemang af fortepiano och bas, måste enligt sakens natur väsendtligt paralysera effekten. För att imellertid bereda harmoniska sällskapet tillfälle att fullständigt uppföra de klassiska verken, och hvilka vi svårligen kunna få höra här, om icke medelst detta sällskap, vågar man uti konstens intresse föreslå, att våra härvarande insltrumentalartister måtte framdeles