Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 3

göra slut härpå med ensh Den fingne Mobammed-Ben-A bdallahs svar på de många frås sor; som -ställdes på honom under det långa förhöret, innehålla flera interessanta upplysningar öfver den arabiska befolkningens sinnesstämning i och omkring Algeriet, och öfver hvad frånsmännen kunna deraf ha att vänta; men, utrymmet vägrar oss att upptaga mer än följande utdrag. Fråga: Huru kunna araberna någonsin boppas att segra, då deras anförare hvarken äga några bärar, några kanoner, eller några penningar? Le de icke öfver att din broder kallar sig sultan; och hvad skall ban säga, när hen får veta att du fallit i vårt våld? Svar: Segren kommer från Gud. När det behagar Honom, blifva de svage mäktige och de starke falla. Araberna le icke öfver min broder; tvertom: de-älska hozoim, för hans mod och hans ädelmod. Han tänker ej på att bygga fästen, likt Abd-el-Kaåder, för att deri förvara sina skatter; han har ett bättre begrepp om det slags krig, som bör föras emot er. Han äger bl!ott ett tält och tre goda hästar. I dag är han här, i morgon är han tio mil borta. När hans tält någon gång fylles med byte, så blir det snart tomt igen; ty han skänker bort ålltsammans: J frågen hvad min broder skall säga, när han får veta att jag är i ert våld? Hans hjerta skall blöda vid förlusten af hans broder, och sedan skall han underkasta sig Guds vilja. Hvad mig sjelf angår, så vet jag att döden är den -skatt,. som -verldens mästare lagt på våra hufvuden; ban infordrar betalningen deraf när honom behagar, och vi måste alla erlägga den; dock förmå vi det icke mer än en gång. — Fråga: Kan du säga ihvad förhållande MuleiAbderraman och Abd-el-Kader stå till hvarandra? Svar: I det värsta. Mulei-Abderraman harsagt till Abd-el-Kader flere gånger: Lemna mitt land! men Abd-el-Kader har alltid svarat: Jeg är icke i din hand, och fruktar hvarken dig eller fransmännen. Tågar du ut efter mig, så skall jag ge dig ditt lystmäte med mitt krut, och förfölja mig fransmännen, så skall jag göra sammalunda åt dem, — Fråga: Vet du hvarföre Abderraman och Abd-el-Kader äro osams, och huru det är möjligt att Abd-el-Kader kan med hin behandla en så mäktig herrskare? Svar: De äro osams, deriöre att sultan af Marocko fruktar att fransmännen skola falla in i hans land, för att förfölja Abd-el-Kader. Sedan Marockos folk fått veta att Mulei-Abderraman har genom hindelserna nödgats göra fred med de kristna, har det nästan enhälligt slu tit sig till emiren, som länge fört det heliga krig.t och alltjemnt fortfar dermed. Sedan fredsslutet är hela landet, från Souzat till Räbat, i uppror; åtminstone alla stammarne; sultans välde är nu mera inskränkt till städerna. Sjelfva Oulad-Muley-Tajelerna, som äga så stort trosvälde i riket, skola ej längre utöfva det till förmån för sultan, hvilken är så öfvertygad om sin vådliga: belägenhet, att haa småningom sammanhopar alla sina skatter och förråder i Tafi-et, hvarest han: under de två sednare åren har åtit uppföra vidsträckta byggnader. Allt detta var jag försport genom min broder, i hans fältäger. — Fråga: Tror du ej att araberna skola röttna vid att offra silt lif på företag, som ej vafva någon utsigt till framgång? Svar: Jag ir sjelf. mycket trött nu, och beder er att icke råga mig någonting mera för närvarande. J fverhopen mig med -edra spörsmål, som tvif-jelsutan skola ställas på mig än en gång; och m jag då har glömt hvad jag svarat, så skoen J säga att jag berältar digter. Enligt den barbariska sed, som råder i det frikanska kriget, dömde krigsrätten Bou-Mazas. ingne bror till döden; imedlertid har domen nnu icke gått i verkställighet. — Det förljudes nu att det snabbt utbredda