Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. BOU-MAZA. Öfver den med detta namn i Algier så be Iryktade krigare, som lik sagans Hohenstauffei är öfverallt Och ingenstädes, träder med beväp nade skaror i fransmännens väg der de mins vänta honom; och försvinner, man vet ej hvart när han efterspåras med någon öfverlägsen styrks har man nu ändtligen erhållit bestämda under rättelser af hans fångne bror, Mohammed-Ben Abdallah; uppviglaren af Beni-Zougzoug-stam men, och som sjelf blifvit ansedd för Bou-Maza Vid de med honom anställda förhör, inför er krigsrätt, nekade han att araberna kallade honom sjelf -.med detta namn; men tillkännaga att det blifvit gilfvet åt hans bror, derföre att de sett honom ofta följas af en gasell, hvilken är sänd af Gud, för att beledsaga honomp. Någon annan Bou-Måza än han funnes icke, och fången hade ej heller hört, att någon annan tillegnat sig samma binamn. Tillsagd att uppgifva sin ålder, svarade fången, att han icke visste huru: gammal han vore, emedan araberna voro nöjda med att lefva tills de dogo, utan att räkna sina år. För öfrigt uppgaf han sig vara född i Taroudente, en stad med 300 hus, i provinsen Sous, i Marocko, -och att han hade vistats sju år i Algeriet, dit han blifvit sänd af sin herrskare Mulei Fayel,för att besöka Zaouierna, de heliga marabuterna, och förrätta fromma verk. Hans bror kom till Algeriet på samma gång, och hade gift sig inom stammen Ouled Yonnes, hvårest han vunnit stort rykte för sin helighet. . Dahara-stammarne kommo till honom och valde honom till anförare i det heliga kriget. Han började detta krig sjelfständigt, men uppmuntrad dertill af åtskilliga stammar, och fick sedan bref från Mulet Abderraman, Hadgi Abd-el-Kader; samt sultanerna t Konstantinopel och Tunis. Sjelf kunde han ej läsa; men han igde deras bref, med deras insegel, i sina händer. Fången dikterade en lång förteckning på de särskilda stammar, som hade skickat sändebud eller bjelp till hans bror. Tillfrågad hyad iraberna kunde ha att förebrå fransmännen: om de kunde beskylla dem för stöld, förtryck, eller andra brott, svarade han: Ne:, intet af dit detta! Men araberna afsky er, derföre att ej hafven samma tro--som de; samt ären rämlingar, och derföre att j, som i dag komnen och intagen deras land, kunnen komma i norgon och fordra deras hustrur och barn. Je sade till min broder: Ställ dig i spetsen för s3, Och låt oss på nytt börja kriget; hvar dag; om. -går förbi, förstärker de kristna; låt o