Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 3

historiska synpunkten, har förvirrat de vanligen sig så kallande historiskesinkast. icke blott mot vår tids hufvudsakligen på rationell grund hvilande åsigter af adelns och prelaturens sambällsställning, utan ock mot de-ur denna åsigt yrkade reformer i representationssättet, såsom en utgångspunkt för de många förbättringar som i öfrigt fordras, om vårt land icke skall i snart sagdt alla möjliga rigtningar 5fverflyglas af andra i snabbt framskridande befintliga folk — af somliga i politiskt och militäriskt, af andra i legislatift, kommerciellt, industriellt och intellektuellt hänseende; Naturligtvis skulle deaf en sådan hand framdragna historiska skälen helsas med tacksamhet af reformernas vänner, det vill nu mera säga, af den aldrastörsta delen bland nationen; och man har ej heller dröjt att offentligen uttrycka sin glädje deröfver från alla håll samt prisa den snillrike häfdtecknarens förtjenster, äfven såsom politisk skriftställare. Harmen hos den stationära prelatoch adels-fraktionen, öfver denna glädje och dess orsak, måste gilva sig luft på något sätt; och tillika borde man försöka att gendrifva professor Geijers påståenden, så vidt möjligt vore. För begge lessa angelägenheter synes nu doktor Fryxell ha gjort sig till ombud, huruvida af egen drift eller på anmodan, lemnas derhän; men hans on och sätt, vid utförandet, äro så olika bans vanliga, intagande föredrag, att man icke gerna kan föreställa sig det förra. TImedlertid repre;enterar hans skrift begge. dessa syften. Under örevändning alt rätta nationens: åsigter öfver röd vändigheten af representationsreformen, och synnerhet denna nödvändighets historiska grund, ippskrapsis, i bokens förra afdelning, det allnänna tänkesättet för ett pådigtadt hat emot lt bvad ädelt och aktningsvärdt funnits hos le maktägande stånden, och de olyckor som illskyndats vårt land hvälfvas: från ifrågavaranle stånd och hufvudsakligen på konungarnes naktmissbruk, understödda af ofrelseståndens skicklighet eller svaghet. I den sednare aflelningen åter anklagas professor Geijer för oanningar eller förvridningar al historien, på ett ätt, sora skulle vara alldeles dräpande för hans amn som opartisk häfdtecknare, i fall anklaelsen finge qvarstå ovederlagd: (Forts. följer).