Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

hvarje socken, derasp, köpmännens, rörelse med hvarje år minskas och med detsamma deras förmåga att derföre belöpande krenooch stadsutskylder utgöra,; — och som — handel mec köpmannavaror är i lag förbjuden, åc.; alltså har jag härigenom velat icke allenast uppmaroa dem af allmogen, som med köpmannavaror drifva bandel, att med sådan getillåten rörelse upphöra, utan äfven allvarligen anbefalla kronebetjeningen, att lagligen förfara i afseende å dem, som icke ställa sig denna uppmaning till efterrättelse.n Pina dö! se der ett dokument som talar, sade framlidne lagmannen B. i Nerike, när han fick se en bankotia inlagd uti en skri t till häradsrätten. Risa här och lisa der! Först den laderliga skrapan till magistraten i Hernösand som omnämndes för några månader sedan), men nu ofvanpå densamma denna lugnande balsam it det respektive borgerskapet! Allt detta vittnar att Vesternorrland har en kraftfull länsstyrelse. Få vi imedlertid spå litet, så tro vi, först och främst att denna uppmaning skall uträtta ganska litet, på sin höjd att rikta en och annan eslagare. Herr landshöfdingen Åkerman har så ljust förstånd, att han ganska väl inser, att det är omöjligt att umbära landthandel i en landsort, som har endast två städer, belägna vid kusten, men är till vidden fyra gånger större än Nyköpings län, der det finnes 7 städer och 4 köping, samt 21V, gånger större än hela Skåne, med dess 2 län, 40 städer och flera köpingar. Det hade derföre i vår tanka varit bättre, att herr landshöfdingen gått in till regeringen med en hemställan, att förbudet mot landthandel icke måtte tillämpas på Vesternorrlands län, uti hvilken hemställan det ganska väl hade kunnat visas, att de båda städerne Hernösand och Sundsvall, serdeles på sednare tid, sedan en större och lifligare exporttrafik der uppstått, ganska väl kunna bestå och att köpmännen der till och med skola hafva långt större fördel af att blifva förläggare åt minutörer bland allmogen,än af den större vinst i smått, som kan dragas af ett monopoloch förbudssystems bibebållande. Författningen mot landthandeln härleder sig från skråprince:pernas -mest gyllne dagar, då man ännu ej förmådde inse, att det gafs någon annan väg till välståndet, än att lagstiftaren skulle likasom gifva hvarje näringsidkare ett eget bås, der han skulle kunna föda sig, likasom af ett embete; men det vore åtminstone nu tid för hvar och en, som vill göra anspråk på att följa med sin tid, att icke ställa sig fram såsom försvarare af dessa inskränkningar, bland hvilka förbudet mot landihandel utan alit tv fvel är den skadligaste och den mest trångsinnade aj alla. Det gör oss ondt att habehöft framställa lessa anmärkningar emot en man, som herr Akerman, den vi eljest personligen värdera; men principen är för vigtig att kunna med ;ystnad förbigås. A andra sidan tvifla vi ej att rela den konservativa pressen skall buga och yckönska berr landshöfdingen alt vid tillfället nafva visat sig så som lagarnas upprätthållare. Kankända skall detta gifva en liten tröst — ller huru?