Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 1

Han fattede Gideons hand i sin och gick så in i sitt kabinett, dragande ynglingen efter sig. — Nå är ni då ändtligen här; hr Gideon. Jag trodde er icke så ung, eller rättare sagdt, jag hoppades att ni skuile vara tio år äldre; ehuru sanningen att säga, en gosse, som icke betalar sin värdinna och som är trägnare kund på caf6 de la Paix, än på sin principals kontor, verkligen bör vara af er ålder; vore ni äldre, skulle ett dylikt uppförande icke kunna ursäktas, ser ni... Nå men jag slår ändå vid att man förtalt er... Lilla Josse, min snällpost, min storskalare, har väl tjugu gånger sökt er på calf de la Paix utan att träffa er. — Jag träffas icke der vanligtvis, min herre, sade Gideon, som, hänförande allt till sin kärlek, trodde sigi hr Pichon se en befordrar2 af sitt giftermål med mamsell Clarisse och en förtrogen till sin svärmoder, fru Amelin, och han tillade något litet förskräckt: — I går afton kom jag dit först något sent... innan jag gick kem... — Det är rätt ,.. ni är ju Gideon Martin? — Ja, min herre. — Från Bordeaux? — Ja — Er far och er mor äro döda? — Ack ja, jag är både faderoch moderlös! — Ja ha; mena hör nu på min unge man: Notarien satte sig ned framför sitt skrifbord, gaf Gideon tecken att sätta sig ned, och under det han med ena handen lekte med en snusdosa af sköldpadd; lade han den andra på Gideons axel och började: a Naturep. har utrustat er rätt väl, min