Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 2

hund, en tjensteande, som han kan låta efter behag försvinna för att sedan anklaga Gud och hela verlden ... hvad vet jag.... i Lilla Josse, tredje skrifvaren hos hr Pichon, sjorde honom imedlertid en fullständig berättelse om sina kärleksäfvenlyr med mamsell! Pulcherie, under det han allt emellanåt bad honom skynda med påklädningen. — Var så god och skynda er, herre, ty ser ni, det är ett slags enlevering... jag har väl et par gånger fått följa mamsell Pulcherie i kyrkan, eller promenera med henne på bouevarden; men hennes föräldrar ba ännu ej läppt ut henne. så långt som till S:t Cloud, synnerhet för Jancierens skull.... — Jaså, har ni också en rival? — Ja, herr Gideon, en kusin till benne, som ir hofslagare vid kungliga hästgardet och som alar om att gifta sig med Pulcherie och göra en marketenterska af henne, en sådan der re;sementets dotter, ni vet. Ni kan inte göra er ;tt begrepp om huru svartsjuk han är, den långa äkeln. Imed!ertid putsade Gideon sina. mustacher, ade sitt hår i en lycslig krum, och då hans oalett nu var slutad, lemnade han sin bostad ch följde skrifvaren till Grenetalgatan. Hans ula vägvisare skyndade så, att de snart voro 03 notarien. Inkomna på gården, såg Gideon ett litet fönster öfver portvaktens rum en eranium, en basilika och ett litet vackert anigte af en fjortonårig flicka. — Se der,) sade den lilla skrifvaren, det är ulcherie. (Forts. följer.)