Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 1

hade varit bans agent, utan att veta det. Denne okände hade behöft blifva röfvad genom inbrott, han hade behof af:att i sitt fönster visa en repstege och på gatan en flyende tjuf: detta hade han köpt sig med de fem bankoassignationerna . .;. hvarför det? i hvad ändamål? detta kunde icke Gideon precistförklara. Att synas rik, utgör mångfaldigas ärelystnåd; icke desto mindre gifves det flera, som, i fruktan att väcka afund eller för att afvända sidoarfvingars snikenhet, söka alt dölja sin förmögenhet. En man, som i hemlighet vill gifva en älskad qvinna ett icke legalt barn, eller som gjort en förlust, hvars verkliga orsak han måste dölja: denne man kan använda ett sådant medel som den okände nyss gjort. Gideon påminde sig fullkomligt, att denne person sagt honom att Haroun al Raschid voredöd -för längesedan och hans visir, Giafar, lika så, och alt man nu för tiden icke funne folk, som med börsen i handen sökte upp olyckliga spelare. Då Gideon hade uppburit de fem tusen francs, hade han således handlat i n annans intresse, än silt eget, och detta intresse, hvad helst det också kunde vara, tryggade honom mot följderna af sitt äfventyr; det var utom tvifvel, att den person, som nyss inledt honom i ett så vådligt företag, icke skulle upptäcka honom, att han skulle dölja detta bedrägeri, hvilket, om det icke helt och hållet skulle förderfva honom, åtminstone snart skulle kompromettera honom; beviset derför var, att ham låtit honom fly och tryggat honom mot förföljelser. Med tillhjelp af dessa reflexioner, som hade mycken sannolikhet för sig, tryggade sig Gideon och