Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 2

utan vifvel, att mången hvit mans scalp prålade som segertecken i deras byddor. Men när frågan blef om ett stort råd, återfingo de sitt vanliga indianska lugn; de lyssnade med uppmärksamhet på vår öfverstes ord, och lofvade högtidligt att icke framdeles störa eller förnärma de hvita männen, som tågade genom deras land vesterut, till bosättning eller handel. Derefter utdelades sådana skänker, som indianerna företrädesvis tycka om. — Den 27 Augusti lemnade jag Eevenworth vid Oregonvägen och vände mig söderut, till Fort Seott, på den stora militärväg, som här går genom en skön och fruktbar nejd, bebodd af Delawaroch Shawnee-indianer. Dessa stammar idka j-rdbruk; de äga vackra landtgårdar samt stora hjordar af hästar och boskap, och ha tillegnat sig nästan alla det civiliserade lifvets beqvämligheter. pFort. Scott har ett intagande läge vid södra stranden af Marmitonfloden, omkring 25 miles ofvanför dess förening med Le marais des eygnes,, hvilken förening bildar Osage-floden, som faller in i Missouri. Fort Scott är ett af de vackraste gränsfästen, som Förenta Staterna äga. Dess kaserner äro nya och rymliga; officerarnes boningshus äro uppförda i en ren och elegant byggnadsstil. rn