Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 2

Mendelssons hus, i afsigt alt der anlägga en fri skola för fattiga judbarn. HOLLAND. Den i Haag uppresta brons-bildstoden af , Wilhelm den tystlåtnen aftäcktes den 47 Dec. Konungen afhöljde den egenhändigt: hvarefter han utnämnde bildhuggaren — grefve van Nieuwekerke — till kommendör med stora korset af Eklöfskronans orden. Bronsgjutaren, mir Soyer från Paris, utnämndes till riddare af samma orden. Kamrarnes session blef d. 47 Dec. prorogerad på 2 månader. Ifrån många trakter af landet ingå bedröfliga underrättelser, dels om sjöskador, dels om öfversvämningar, förorsakade af häftiga nordvestliga stormar. Många nya dammar. hade blifvit antingen genombrutna eller ock betydligt skadade. FÖRENTA STATERNA. Medan diplomaterna i London och Washington vexla noter angående Oregonterritoriet, basta nordamerikanska nybyggare att taga landet i besittning, nu mera ganska öppet understödda dervid af förbundsstyrelsens krigsstyrka. Såsom prof derpå anföres af ett engelskt blad ett nyligen ur Boston Atlas hemtadt bref från en nordamerikansk resande, H. L. Jun, hvilken deltagit i den sednaste militärexpeditionen åt detta håll. Det är dateradt Fort Scott, Indian Territory, den 46 sistl. September, och innehåller åtskilliga målningar af trakten emellan sistnämnda fäste och ett annat, Fort Leavenworth, beläget 2500 miles (375 svenska mil) längre vesterut, hvilken sträcka expeditionen tillryggalade från den 48 Maj till den 22 Augusti eller på 99 dagar, utan någon mansspillan: ett tåg, som med skäl ansågs ovanligt, både i afseende på skyndsamheten och den lyckliga utgången. Tågets egentliga ändamål är väl icke uppgifvet, men man finner af berättelsen derom, att dermed lärer ha åsyftats skydd för de talrika nybyggarekaravanerna åt Oregontrakten, och åt Santa FÅ i Californien och i synnerhet att genom underhandlingar, understödda af en militärisk styrka, befästa det fredliga förhållandet emellan utvandrarne och de på de stora vestra landsträckorna dels hofasta, dels nomadiserande indianstammarne. Sedan vi uppnått den egentliga farvägen till Oregon, — berättar mr Jun — upphunno vi och tågade om nybyggareflockar oupphörligt, under loppet af 20 dygn. Detta var -en särdeles treflig företeelse under vår kampanj; vi hade här tillfälle att inhemta huru nybyggarne fullfölja sin utvandring; samt att lära känna deras lynne; likasom det, å andra sidan, var för dem tillfredsställande att finna regeringens omsorg för deras beskyddande medelst sin militärstyrka, under deras långa och mödosamma färd. Utvandrarne anlända vanligen mot våren från Unionens medlersta: och vestra stater, till S:t Joseph och Independv nov. förena sig der till karavaner om 25 till gräsöknen lofvar tillige.tåget vesterut, så snart och boskap. Jag fick tid att samtala meditöt! bland dem, och fann dem i allmänhet ganska förståndiga, men i synnerhet fulla af förhoppningar i afseende på deras tillkommande bosättning. Det är raska, härdiga -landtmän, i alla hänseenden passande till grundläggare al nybyggen; och hvarföre ej till stamfäder för ett nytt folk? Oregontrakten befolkas nu mera ganska fort af medborgare från . Förenta Staterna. De medföra dit sina republikanska åsigter, sin frihetskärlek och sina industriella vanor; samma anlag, hvarmed vår nations förkofran allt hitintills utvecklat sig. I sommar hade 642 stora karavanvagnar passerat Oregonvägen; och beräknadt efter 5 personer för hvardera, hvilket är ganska lågt taget,: åtföljdes dessa vagnar af 3060 persore:. Man finner att om Oregonfrågan icke hastigt blir afgjord, så ser det ut som Oregonfolket sjelf kommer att vilja ha ett ord med i öfverläggningarne derom. Den 414 Juni träffades vid Larramia-grenen af Nabraska-floden ett läger af Sioux-indianer, och den 46 hölls med dem ett stort råd, hvarvid 4,200 af alla åldrar voro närvarande. Detta råd var af synnerlig vigt; ty det var nu första gången, som denna indianstam, den mäktigaste och mest krigiska i den stora vestra gräsöknen, såg en nordamerikansk tropp — 300 man af Förenta staternas Första Lätta Dragoner — nalkas deas område. Indianerna tycktes något oroliga början, och fruktade kanske ett besittningsagande af deras vildmarker; de erinrade sig) XXX ER