Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 2

N-NSSsSKxKxK USCH NS ÄR MM made sig med ett språng sin besynnerliga interlokutör, samt fattade honom i armen. — Skulle ni kunna arrangera saken min herre? skulle ni kunna låna mig penningar? — Hvarför inte? Re — Ack min herre! pi är den ende hvars bekantskap jag är förtjust öfver att bafva gjort. Ert namn min herre, er adress; jag skall söka er i morgon. Fem tusen francs, min herre... det är allt hvad jag behöfver. . — Ni vill ha fem tusen francs? ... ni skall få dem. — Ack hvilken godhet, min herre; jag skall se er min vexel... ni skall sjelf få bestämma räntan; jag svär att ni skall få ordentlig betalning, förr eller sednare 7.. vid mitt hedersord! — Jag är ingen procentare, sade den okände med sträng röst. — Förlåt, svarade Gideon, jag har icke velat örolämpa er, men peng:r är en handelsvara, let är naturligt .... — Alt man sätter det pris man behagar derpå, ortsatte den okände; ja det är rättvist; också r den proposition, jag har att göra er, icke lideles oegennyttig. Jag skall ge er femtusen rancs, utan vexelbref, utan att ni skall behöfva terbe:ala dem, men på ett vilkor. — Hvad då för vilkor? — Ni förstår, sade den okände, att man enlast i p!usen och en nalb träffar personer, som så omkring på kaffehusen för att bjuda ut ;ennivgar åt spelare, som förlorat hvad de icke ga; kalifen Haroun al Racchid är död fö inge sen, och ni vet väl, att ni icke träffat ågon, som på ert goda ansigte lånar er fem usen francs. — Nå, hvad vill ni mig då? Hvarför erbjöd i mig? S — Jag ger er fem tusen francs; hör nu hvad 8 önskar tillbaka: jag går hem, ni följer mig; I i tar väl reda på huset; jag bor en trappa!s