Aftonbladet – 31 december 1846, sida 3

sjelf, om den sednare lät publiken erbålla hel enkelt en berättelse om de arbetsföretag, som är tillämnade, samt om de omständigheter, hvilk; afbrutit deras sättande i verkställighet. — Red. har blifvit anmodad införa följande från föreståndaren för Degebergs landtbruksinsti tut i Westergöthland: oMDå man tid efter annan, så väl vid enskilc skriftvexling, som -i offentligt tryck, velat hedr: mig med benämningen af ,Direktör,, har jag an sett mig uppfordrad tillkännagifva: att jag ej äl berättigad till denna titel, och hvarken om den samma eller om något vederlag i slik väg känne: mig det minsta angeläg.n. Degeberg i December 4845. Edvard Nonnen. Det är med stort nöje vi se en man, så aktac och hedrad för sina kunskaper och sitt nit, som hr Nonnren, framlägga ofvanstående förklaring in för allmänheten. Ändamålet dermed är synbart och kan icke misskännas. Hr Nonnen, som haj en talrik korrespondens i och för sitt institut bar vågat att stiga fram för alt säga till alla dem hvilka äro al!deles handfallne, om de icke pi utanskriften till sina bret få gifva honom en titel, att han icke har någon sådan: ett djerfvare steg måhända, än det i första ögonblicket synes: ty han har derigenom dristat bryta den värsta a! alla fördomar, den eländiga och falska konvenans, som exponerar hvar och en, hvilken vågar träda upp, vore det än för den ädlaste och sannaste id, för medlidsama axelryckningar om icke bittra anmärkningar, att vara en bråkig, en exalterad menniska, o. s. v. Detta är på en gång en frukt af och en fortfarande orsak till den eländiga försoffning och andefattigdom, som i så många hänseenden råder hos svenska folket, och som gör att vi, oaktadt allt sjelfskryt i våra fosforisters sånger, stå så långt tillbaka efter alla kontinentens och det vestra Europas nationer. Uti ingenting visa sig likväl dessa våra nationallyten mera framstående än i titelsukan, hvilken åter uppenbarar sig uti begäret att titulera andra, och vi skulle verkligen kunna sjelfve förse denna text med ett stort antal roliga exempel på huru en boktryckare och tidningsredaktör, som varit dessa båda delar i 46 år, och hvars yrke måste vara kändt öfver hela landet, likväl på utanskrifterna å till honom sände bref hedras med en mängd olika titlar, hvaribland äfven den af direktör, öfverdirektör m. m. icke minst ofta förekommer. Det är derföre af interesse att finna, att åtminstone ett försök göres att fästa publikens uppmärksamhet på denna ovana; men det är icke nog med utanskrifterna, det vore äfven nödigt att man i sällskapslifvet kunde få anse hvarandra för hederlig karl, utan att behöfva tilltala hvarandra annorlunda än till namnet. Skall detta alltid fortfara att tillhöra de fromma önskningarna, och skall icke en större, enkelhet i denna del af sederna kunna begynna att inträda på det nya året?