Aftonbladet – 30 december 1846, sida 2

modas att genast återvända, då han skulle få en högre grad, eller ock skulle han förlora alla sina värdigheter, om han emottog anbudet att blifva chef för insurgenterna i Italien. Troligen hörer letta till de omtalade underhandlingarne mellan spanska hofvet och pifliga stolen. SPANIEN. pEco del Comercio har ifrån Marbella underrättelser, som besanna den förut omnämnda sinnesstämningen i Marocko, och gifva starka anedningar tro, att Abd-el-Kader kommer att en ång uppstiga på thronen derstädes. Cortes deputerade hade ankommit till Madrid; men man kunde icke ännu bestämma partiernas styrka. Municipalvalen i hufvudstaden lutade till de kon;ervatives fördel. ITALIEN. Ryske ministern i Kom, Butenieff, har förgäfves sökt förmå påfven, att aflåta en inbjudning ill Kejsar Nicolaus att besöka Rom. Några karlinaler hade sökt förmå den helige fadren, att emna sitt residens under Kejsarens vistande der, men härpå hade han ej velat ingå. Han hade itsett tvenne kardinaler att fara emot Kejsaren, och komplimentera honom. Den 42 väntades H. V. till Rom. Den 22 Nov. dödades polisinspektorn i Bologna, Morotti, genom ett pistolskott, och natten emellan den 4 och 3 dennes hade tvenne andra polistjenstemän blifvit illa sårade. Missgerningsmännen voro ännu ej upptäckte. TYSKLAND. Welckers tal i adressfrågan i Badiska andra kammaren, hvilket vi snart skole meddela, har redan haft den verkan på storhertigen, att denne förklarat sig för flere representanter vilja vaka öfver grundlagens upprätthållande, och att han önskade enighet och försonlighet inom kammaren. Welcker har förklarat i kammaren, att om Nebenius ville styra enligt grundlagen, så ville han anse honom för vän. Storhertigen har ej velat samtycka till kammarens upplösning, som flere af ministrarne föreslagit. Deremot heter det, att han skall afskeda flere embetsmän på högre poster, som äro allmänt batade af folket. Man hoppas att det goda förståndet emellan regeringen och folkrepresentanterne på detta sätt skall kunna återställas. Inom protestantiska kyrkan i Preussen har en händelse inträffat, som säkerligen blir af de allravigtigaste följder. En prest i Königsberg, d:r Rupp, hade blifvit afsatt af dervarande konsistor:um, vi minnas för ögonblicket ej af hvad skäl, förmodligen för det han varit med om någon protest emot pietisterna. Detta har så verkat på sinnesstämningen i Königsberg, att d. 46 dennes ett antal af invånarne derstädes, af olika klasser, sammanträdt och bildat en församling, som förklarat sig oberoende af konsistorium, och ställt sig under en egen kyrkostyrelse. I en skrift till konungen hafva de underrättat honom om detta steg och skälen dertill. Vi skole en annan dag utförligare återkomma till denna vigtiga tilldragelse. POLEN. Den 2 dennes firades i Warschau årsdagen af kejsar Nicolai uppstigande på thronen, med gudstjenst, cour hos ståthållaren, illumination, och fri entr på theatrarna. Folket skulle muntra sig och glädjas: men man såg icke annat än förstämning. Alltsammans bar prägeln endast och allenast af en officiell tillställning, i hvilken folket ej tag annan del; än att rave skg ox ock anpNoIT grupp gapa på illuminationen. Man hade också alltför nyligen, dagarne förut, haft prof på huru autoriteterna i Warschau gå till väga, för att kunna glädja sig öfver någon faderlig styrelse. En hel hop arresteringar hade nemligen skett på det vanliga viset, som brukas i Polen, att man nattetid rycker dem ur deras sängar, och transIporterar dem, Gud vet hvarthän, ty deras anhörige få sedermera aldrig veta hvart de tagit vägen. ,Ingen anser sig — heter det i ett bref från Warschau — ett ögonblick mera säker om sin frihet; det är icke sällsynt, att en vän, som man aftonen förut varit tillsammans med i en förtrolig krets, om morgonen på ett nästan obegripligt sätt försvunnit. Huru har dock ej allt förändrat sig sedan fordom! Förr hatade och afskydde Polackarne ingenting så mycket, som förräderiet. En moder gaf sin egen son förbannelsen, en fästmö eller hustru skilde sig från förrädaren, och alla hans slägtingar försköto honom, med ett ord, alla skydde honom såsom pesten. Men nu! genom stora belöningar uppmuntrar man till förräderi; förrädaren upphöjes till äreställen, många täfla om hans ynnest och hans beskydd, emedan de veta att han mycket förmår. Förräderiet hörer för när varande, ty värr, hos oss till ordningen för dagen.,