Aftonbladet – 29 december 1846, sida 1

f. m., från huset AG 7 Clara Norra Kyrkogata. Återgår från Upsala samma dagar och tid: tg EN STORT -MÖTE I SHEFFIELD AF DEN FRIA SPANMÅLSHANDELNS ANHÄNGARE. Ibland de möten som mnyligenhållits nästan öfverallt i England, för att uttrycka allmänna tänkesättet om nödvändigheten af fri spanmålsbandel, intager detta, hållet af invånarne i vestra delen af grefskapet York ett utmärkt rum, genom den talrikket hvarmed folket deltog i detsamma samt den enighet i opinioner, som dervid visade sig. Ordföranden var Mr Edvard Smith i Sheffield. Hr Cobden uppstod först, för att tala till församlingens Han sade, att en misslyckad skörd hade nu slutligen fallit öfver landet, och i detta grefskap vore en sådan tilldragelse nödvändigt en stor allmän olycka... Hvad hvete beträffar så vore det möjligt för handlanden att bålla det tre till fyra år, om handeln vore fri, och om det blott kunde hållas tre år i stället för ett, så skulle man icke så mycket befara af den tillfälliga sbrist, som kunde uppstå det fjerde året. Men :hurw stodo sakerna nu? Man måste ju bjuda i Danzig: 50 till 60 sh. sterl. (hvarje sbilling sterling kan antagas till ungefär 43 sk: rgs) per quarter för hvete, som för 9 månader sedan kunnat få köpas för 28 till 30 sh. Hvad var orsaken dertill? Jo, att vi i detta land aldrig ega några upplag, för att dermed kunna möta folkets behof vid en pikommande missväxt. Spanmålslagarnas öppet erkända ändamil var att förekomma en fri spanmålshandel och bålla spanmålsbodarne här i landet tryggade mot all medtäflan ifrån andra länder. I hvilken ställning har denna tvångslag bringat vårt land? Huru förträfflige hushållare måtte icke de vara, som aldrig tänka på sina visthus förr än de äro tomma, samt låta det gå så långt innan de ens efterhöra om det fanns någon handelsplats der de kunde erbålla sitt behof. (Bifall.) Det har blifvit anmärkt att potatesskörden äfven felslagit, och så är det; men missväxt på potäter bör icke hafva så svåra följder för ett sådant land som England. (Hör, hör!) Då potatesskörden slagit felt i Amerika tre år irad, tänkte man så litet derpå, att man knappast vetat af detta förbållande i England, om ej genom några vettenskapsmäns betraktelser deröfver. Dr Buckland skref nyligen en afhåndling, i hvilken ban tillråder att nyttja bönor, palsternackor, morötter och sötrofvor, i stället för potäter, och man tyckte sig häraf finna, alt det enda som föreslogs för boskapen var oljkakor. (Skratt.) Man packade ner de skämda potäterna i tunnor för att bevara dem till. föda åt menniskorna; och antalet af påhitt var så stort, att khan var glad åt alt man icke ännu äfven tillstyrkt folket att äta träbark. (Skratt.) Men han ville deremot tillråda ett vida säkrare botmedel; det vore att öppna bamnarne och låta spanmål inkomma — (höga bifallsrop.) Skadan för landet af denna vägran till folket att få förskaffa sig sin föda, skulle icke blifva så känbar, om. icke främmande pationer vidtaga samma utväg som man nu vill att regeringen skall taga. Han hade nyligen talat vid en Amerikanare från New-York, som sagt honom att han sett en mängd fartyg der, hvilka lastades med spannmål för Belgien och Hollind, långt förrän beställningar ingått från England. Det är föga tröstande att se våra grannar på fasta landet göra sådana förberedelser under det att vårt eget folk håller på att svälta ihjel. Man hörde icke en gång kejsaren i Marocko e!ler Storturken försöka att påbjuda lagar, för att hålla folket på knapp kost. Tvärtom, ehuru de visst icke äro mycket skicklige i politiska ekonomiens principer, utgå deras bemödanden på att skaffa sitt folk tillräcklig föda. (Hör!) Vi åter äro reserade af en Oligarchi, som icke ett ögonblick tvekar, att såsom en följd af de lagar de gifva oss, kasta tusendetals handtverkare och arbetare ut på gatan, utan ringaste fruktan för personliga följder deraf (hör!) och det finnes intet sätt att — ——-Å—— ————-—Ö—86VH Kn i a