Aftonbladet – 23 december 1845, sida 2

Och på ömse sidor beledsagad af Thomasson och en polisuppsyningsman återfördes jag till mitt hemvist, der de anställde en noggrann visitation efter, så em de sade, misstänkt gods, utan att de dertill erhållit ordres, då den sak, för hvilken jag var tilltalad, endast angick oqväden emot Jederin, och utan att något det ringaste kunde upptäckas. Då oqvädesmålet dagen derpå, d. 46 Maj, åter förekom i poliskammaren, gjorde jag anmälan om det mig öfvergångna våld, men derå fästades icke något afseende, utan jag dömdes förj det jag oqvädat Jzderin i tjensten, att böta 3 rdr 16 sk. bko. Hvaremot, då jag hos Kongl. Maj:t fullföljde underdåniga besvär öfver beslutet, Kongl. Maj:t, genom nådigt utslag d. 31 Oktober 1844, förklarade, att mig lemnades öppet, att, i frågan om de af mig öfverklagade förolämpningar eller våldsam behandling, särskildt i laga ordning utföra den talan, hvartill jag kunde finna mig befogad. I anledning häraf och den å mig sålunda utöfvade misshandling, den jag, om den skulle förnekas, är i tillfälle att lagligen styrka, förnyar jeg i ödmjukhet min anhållan om laga kallelse och stämning å bemälte Jederin och Thomasson, med pästående: 1:0 Enligt 20 Kap. 7 Missgerningsbalken, att då Jederin och Thomasson tagit mig alldeles oskyldig, med våld och emot min vilja fört mig i arrest, de måtte derföre straffas hvardera med ett års fängelse å fästning samt att böta 100 daler silf. mynt. 2:0 Enligt 48 Kap. 3 samma balk, att, då detta våld utöfvats i de till öfverståthållareembetet för polisärender anslagna rum och der jag, säsom af Jaderin tilltalad, borde ega rättegångsfrid, Jderin och Thomasson måtte åläggas särskildt böta 200 d:r s. m. för bruten rättegångsfrid. 3:0 Enligt 35 Kap. 2 3 SS8 nämnde balk, att för de mig tilldelte skuffningar och slag böta efter deras antal och beskaffenhet. 4:0 Enligt 48 Kap. 9 samma balk, att, då alla dessa våldsamheter utöfvats af Jaxderin och Thomasson under det de varit i tjensten stadde, de böter, de komma att derföre fällas, måtte erläggas till dubbelt belopp. 5:o Enligt 52 Kap. 2 samma balk, att för det de utan ordres och anledning, samt således olagligt, hos mig anställt ransakning efter tjufgods, och detta skedt i tjensten, de måtte derföre böta 40 d:r s. m. dubbelt, med 20 d:r s. m. hvardera, och 6:0 Att Jederin och Thomasson måtte, enligt 39 Kap. 4 8 Missgerningsbalken och 21 Kap. Rättegångsbalken, åläggas gemensamt godtgöra mig för sveda och värk, samt skymf, hinder, kostnad och skada, med minst 333 rdr 46 sk. bko. Öppen talan förbehålles i allt hvad med detta mål gemenskap eger. Stockholm d. 34 Oktober 1845. Magnus Odin. Bokhandlare. Onsdagen den 42 November förekom målet i kämnersrättens tredje afdelning och infunno sig parterne personligen, men ingen af gevaldigerne kunde draga sig till minnes efter så lång tids förlopp, att de på något sätt förolämpat Odin, hvarföre Odin begärde vittnens afhörande. Härefter anmälte gevaldigerne, att de nu voro hindrade af mantalsskrifning och anhöllo derföre att målet måtte en längre tid uppskjutas. Parterne fingo afträda och för dem, åter inkallade, afsade rätten, att målet fick anstå till den 17 December, då Odin vid talans förlust skulle medheafva eller låta genom rättens försorg inkalla sina vittnen och all den bevisning han hade att i målet förete. Huru kämnersrätten kunde tillåta personer, angifne för brott af så grof beskaffenhet, att om de öfverbevisas och fällas, följden blir fästning samt högsta kroppsplikt, att på deras egen uppgift och tjenstskyldighet, få fem veckors anstånd med svaromålet är ej rätt förklarligt, äfvensom att Odin vid talans förlust första rättegångsdagen ålades att till den derpå följande medhafva all sin bevisning. Till onsdagen den 47:de December hade Odin låtit inkalla 41 vittnen och 2:ne hade han sjelf med sig. Vid upprop af målet infann sig Odin åtföljd af citt rättegängsbiträde protonotarien B. J. Hervan och vittnena ); men gevaldigerne läto ej höra af sig utan hade Jäderin förskaffat sig ett intyg af mantalskommissarien att han var hindrad, och Thomasson hade skrifvit ett sjelf att han var sysselsatt med marknaden ). De närvarande fingo afträda, och för dem åter förekallade, afgafs det utslag, att målet skulle uppskjutas till tisdagen den 23 December, då Odin med vittnena tillsades återkomma samt till hvilken tid Jäderin och Thomasson skulle kallas. Vid ransakningens fortsättning i dag afbördes en mängd af Odin åberopade vittnen, af hvilka flera sammanstämmande intygade, att ett så beskafladt våld, som i stämningsansökningen omförmäles, blifvit den 135 Maj 1843 emot Odin i poliskammarens förmak föröfvadt, och hvarvid i synnerhet gevaldigern Jäderin gått otidigt och våldsamt tillväga. Äfven angående uppträdet samma dag hemma i Odins bostad förekomma åtskilliga upplysningar. Jäderin bestridde vittnenas berättelser, och påstod att de voro helt och hållet osanna. Gevaldigern Thomasson sade sig icke minnas hvad som vid angifna tillfället passerat. Kärandens rättegångsbiträde, notarien Hervan yrkade, på grund af hvad genom vittnesförhören blifvit ådagalagdt, att gevaldigern Jäderin måtte i allmänt häkte inmanas; men kämnersrätten fann ej anledning att härtill lemna bifall. Målet blef för flera vittnens afbörande uppskjutet till den 43 nästkommande Januari. — — Milet emellan poliegevaldigern Jäderin och ansvarige utgifvaren af tidningen Den Konstitutionelle, konstförvandten Kindström, var utsatt att i dag förekomma hos kämnersrättens tredje afdelning, men blef, i anledning af svarandens, såsom det uppgafs af sjukdom föranledda frånvaro, uppskjutet till den 7 Jan. nästa år, då Kindström skall vid hemtningsäfventyr sig infinna. — På Fredsgatan uppkom i fredags afton en betydlig folksamling, i anledning af ett uppträde emellan två gentila damer i hattar, kappor, negligter och blommor. Begge voro förliden lördag inkallade till poliskammaren, hvarvid tydligen ådagalades, att deras sinnelag icke var af den fredligaste natur och att