Aftonbladet – 23 december 1845, sida 2

(Insändt.) Svenska Minerva har under den 20 Dec. 4845 en insänd artikel mot hr expeditionssekreteraren Richert i anledning af hr R:s af portefeuilleutgifvaren kungjorda privatbref, uti hvilket hr R. om ståndsrepresentationen begagnar Catos bekanta uttryck: Delenda est Carthago. Denna artikel har Aftonbladet förut vägrat intaga och Aftonbladet bar derigenom gifvit en gärd åt rättvisa och billighet, som Minerva deremot skyndat att söka tillintetgöra). Betraktar man nogare artikelns syftning, så finner man lätt på hvilken sida rättvisan återfinnes. Artikelförfattaren vill nemligen, i anledning af uttrycket Delenda est Carthagor, framställa hr R. såsom en jesuit, hvilken skulle hylla den satsen, att ändamålet helgar medlen, och han slutar sin artikel med uttalande af smärta och harm: smärta i följd af missräkning på hr R:s karakter, harm öfver det förakt herr R. förmenas hafva ådagalagt mot allmänheten. En uppmärksam läsare måste härvid nödvändigt fråga sig: har författaren verkligen rätt att så döma, eller såsom han sjelf kallar det stämpla? Långt derifrån. Att vid alla tillfällen, vore det ock i tid och otid, öppet, klart och oförbehållsamt uttala en öfvertygelse kan aldrig blifva något oädelt, något jesuitiskt medel, eller någon stämpling till ) Redaktionen anser sig i anledning häraf, och på grund af en uppgift i Svenska Minerva för i lördags om Red:s vägran att meddela den ifrågavarande artikeln, böra nämna, att Insändaren i Minerva mycket ofullständigt uppgifvit anledningen till artikelns icke emottagande. Insändaren hade nemligen uti ett särskildt missiv begärt, attartikeln måtte skyndsamt införas; i annat fall skulle Ins. på annat sätt besörja att den komme i dagen. Red. återsände den då med påtecknande ungefärligen af det svaret, att så mycket redan fanns insändt och lofvadt till jul, att utrymmet omöjligen skulle medgifva villfarandet af denna begäran, äfven om artikeln icke vore, hvad den nu var, stridande mot Red:s åsigter och orättvis i sina omdömen.