Aftonbladet – 19 december 1845, sida 2

MAI M oven Uui ua Mppore ÅA VE LVITR KTELTLRAfR gy UA som synes vara nog öfverdrilfven. Han säger: Bankerna skaffa sig sitt eget kapital. Ew pri-: vilegium (Charter) meddelas af lagstiftande kam! maren i fristaten, hvilkens ledamöter vanligen försäkra sig om en del af aktierna i den nya banken. Sedan utnämnas kommissarier, för att emottaga anteckningarna till bank-aktierna. Dessa blifva ofta endast erbjudna åt det politiska parti, hvilkets majoritet beviljat privilegiet; och oftast försäljas desamma genast i början, med stor fördel. Aktierna inbetalas efterhand, vanligen med 20 å 23 proc. Blott första inbetalningen sker med reda penningar. Sedan börjas genast rörelsen, och sedlar eller banknoter utlemnas mot vexlar eller andra hypotheker. De, som drifva bankrörelse, insätta sina penningar i banken. I de rikaste hus finnas ofta icke 59 dollars i kon! tanta penningar, och likväl betalar banken ingen ränta. De på detta sätt i banken deponerade summor, på de stora handelsplatserna, uppgå ofta! till flera millioner, och äro i allmänhet alltid till : ungefär samma belopp der stående, samt begagnas i bankens rörelse, som i samma mån utlånar sina. noter, på vexlar, mot 6 och 7 procents ränta. Inställa bankerna sina betalningar, så återlemnas blott sedlar för depositionerna, icke reda penningar ). När tiden kommer för de följande aktieinbetalningarna, så komma deligarne med vexlar, och! ofta med sina egna aktiebref, för hvilka de utfå en del i bankens noter, ). På samma sätt, säger vidare doktor T., blef äfven kapitalet för Förenta Staternas bank bildadt. (2?!) Endast derigenom hade man litet mera säkerhet, att en del af kapitalet bestod i unions-j regeringens skuldförbindelser och i reda penningar, som europeiske och isynnerhet engelske ka-: pitalister der insatte. ,Bankerna anse sig icke behöfva mera reda penningar, än hvad som fordras, för att upprätthålla deras kredit (?!). De låna ut sina sedlar, alltsom denna kredit visar sig god, emot vexlar (och enhvar Amerikan anser sig berättigad att ut-! fårda vexel) eller annan pant, och äfven på fast egendom; på statsobligationer och aktier af allal slag, 0.s. v. Många sedlar förkomma, och många utdelningar på aktier uttagas aldrig; detta förökar bankens vinst. I Förenta Staternas bank, utgjorde sådana icke uttagna dividender år 1844, en summa af 34,000 dollars., Eter att hafva lemmat dessa upptysningar om Nordamerikanska bankernas finansförhållanden, hvilka till stor del förut äro temligen bekanta för oss, och, såsom vi sett, icke i allt tillförlitliga, ingår doktor Tellkampf i betraktelser öfver bankväsendets inflytelse på de politiska förhållandena. Han har ej i Förenta Staterna funnit den allmänna jemlikhet emellan personer och förbållanden, som br Tocqueville tyckt sig finna och i sitt arbete vom demokratien i Amerika omtalar. Välp, säger han, tala de amerikanska konstitutionerna om jemnlikhet; men det är blott inför lagen. (Ja, ja! den synes vara redan rätt bra den.) En aristokrati uppstår i hvarje land. Bankväsendet bar gynnat olikheten, i motsägelse till lagen; det har infört bankherrarnes aristokrati i stället för den bättre af jordegendomsegarnep (?!) För att bestyrka detta, åberopar han yttranden af amerikanska statsmän: presidenten Jeffersons varningar emot bankmanien; en kommittes utlåtande i NewYork; Randolphs tal 4846 i kongressen, då, som man vet, de södra slafstaterna ifrade emot bankväsendet i de norra. Derefter säger han: Det amerikanska och engelska bankväsendet bestyrker följande erfarenhetssats. MHvilka ock de särskilda staternas yttre politiska former än må vara, så finnas i hvarje folklif tvenne tendenser som ständigt äro verksamma: någras att utbilda sig till en aristokrati, för att beherrska och begagna mängdens verksamhet — och dennas bemödanden att motstå. Derigenom att man förskaffar sig herraväldet öfver folkets ledande och högsta intressen, har allestädes några få personers välde öfver mängden uppkommit. I Norra Amerika förstörde demokratien med afsigt de stora jordegendomsegarnes makt genom upphäfvandet af engelska lagarne om förstfödslorätt och fideikommisser, samt genom den lika arfsrätten. Deremot visste de efter rikedom och makt sträfvande personerna att utverka åt sig bankprivilegier, hvarigenom de kunde beherrska folkets kapitaler och kredit, dess arbete och värdemitaren af all förmögenhet, efter deras välbehag. Denna makt öfver folkets kredit och alla värdens mätare sträcker sig till allt, till personer och förhållanden, och är således oantligt större än den fordna makten, som den stora jordegendomen gaf. Understödd af bankerna, spelar den rörliga förmögenheten nu en öfvervägande roll, framför fasta egendomen. t) Den förres inflytelse sträcker sig öf— ) Detta är bestämdt ett misstag; om något sådant stadgande kan finnas för någon bank i NewYork, der doktor T. är vistande, är det ej allmänt. Men visst är, att man i allmänhet i Amerika anser !; fond i fast mynt tillräcklig för bankernas sedelrörelse. Red. anm. ) Detta är påtagligan falskt; om ej dermed menas, att andra, säkra bankers noter då lemnas i liqvid till fordringsegarne. Red. anm. 4) Äfven häri måste vara ett misstag, eller åtminstone en otydlighet; ty huru skulle banken dä kunna drifva rörelsen ? Red. anm. ) Vi hafva här meddelat förf:s ord i sitt sammanhang, emedan de förklara de politiska åsigter som han hyllar, och utan hvilka hans omdöme icke i