Aftonbladet – 19 december 1845, sida 2

frams ällde äfven Ö. Våhla församlings nöd. Detske icke för att inkräkta på andras större eller mindr rätt. Min enda, nedstämda förboppning är endas den, att Ö. Våbla, redan utan afseende på detta härd: år den olyckligaste församling jag lärt känna, ick måtte bli förgäten, icke utstruken å listan bland d hbungrande och brödlösa i landet. Må vi heldre lid allt, än vinna en skärf med orätt och bedrägeri! Efter, som jag hör berättas, fyra missgynhande år hafva, efter mitt tillträde år 1844, fyra missväxtå inträffat. Sagde år ätergaf rågen endast halfva ut sädet. År 4843 och 1844 voro hårda år. Höstsäde måste nästan öfverallt uppsås det förstnämnda åre och på de flesta ställen det sednare. Allt misslyc kades, och förlidet år förstördes en hoppgifvande gröd: af ett regn, som i smått afbildade syndafloden. Mec oerhörd uppoffring anskaffade allmogen utsädet fö! innevarande år och blef bedragen derpå. Hvad som något lofvade förstörde en ibållande torka. Säder kunde vid bergningen icke bindas, utan måste sam manräfsas som hö. Sanning är, att församlingen: bönder, med två å tre undantag, icke af årets gröd: äga brödfödan längre än till jul, som nu inträder och från åren förut endast skulder. För så kallad odlingsmän och utanvids, som öfverallt omgifva by arpa, är den slut längesen. Det fordras att vara in vigd i armodets mysterier för att begripa hvaraf fol ket lefver. Sjukdomer af svält börja redan visa sit och de små gå omkring och tigga för lifvet tillsäng liggande föräldrar. Skaror af bettlande till otrolig antal, vanligt alla år, räknas nu på sina ställen til 20 å 30 om dagen. Hvad vill fattigvården uträtt utan medel? Sockenmagasinet är uttömdt och fattig kassans små tillgångar kunna ej ingå, om de ock laglig väg skulle utkräfvas. Hvad vill bli, när de som ännu äga ett bröd att bryta med den hungran de, sjelfve sakna det? Hvad, när årets utlagor skol utgå? Vid sockennämndens sammanträde i förra månade! blef dess yttrande, att ärets skörd af säd, jordfrukte och foder till V;:delar understigit afkastningen i me delmåttiga år. Hvar förhål!andet varit något bättre är på så få ställen, att det ej förtjenar afseende ocI icke inverkar på det hela. Efter genomgående me pastor af kyrkoboken, har nämuden befunnit 6 hus håll af 55 personer, som nätt och jemt afårets gröd: kunna äga sin bergning; 66 hushåll med 292 perso ner, som, ehuru, i jemörelse med andra, i mindr grad behöfva understöd; 243 hushåll med 1336 per soner, som i större och hög grad påkalla bistånd, oci 3149 hushåll med 4077 personer, som äro utfattiga Socknen har något skog. Der är dock alltför lite att hemta för de slöjdskickliges förfärdigande af sto lar, hvilket, jemte ett svagt åkerbruk, i bättre år up pehåller en stor del af folket. Virket härtill måst af alla utanvids och de fleste bönder köpas. — Kol ning är icke, utan i ringaste mån, dennasockens bi näring. — De, som icke äga häst, alla utanvids, må ste hyra den för virkets hemskaffande och varans af förande, merende!s till Stoekbolm. Denna sednar färd af 24 mil, fram och åter, måste betalas med : å 40 rår, Dussinet af denna vsra, som för nägra å sedan, utan rottingsflätning, så!tdes ifrån och med 3 till 36 rdr, måste nu afyttras till 42 å 13 rdr. Hun ringa blir ej då vinsten för den utsvultne arbetarer sedan han genom natt och dag trampat vägen vi sitt lass och hemkommer blottställd till helsa och sin neslugn! I förhållande härtill missbjudes laggkärler när det lyckas att sälja dem. De hårda åren hafv uppdrifvit denna binäring till öfvermätt, som förvål lar vanvärdet. Till dessa eländen sälla sig en förfär lig massa af utmätningar, vanliga sedan många år och nu, om icke så mycket till antalet, som förmo das kunde, dock så mycket mer till bitterheten hjert skakande. Tolf cessioner äro redan i gång iblan bönder och flera väntas med Säkerhet. Adla menn: skor lida brist på det nödtorftiga. De anropa si själssörjare, som sjelf icke vet, utan i tren på de Osynliges bistånd, huru han med ära och redlighe skall försörja sitt hus och göra alla rätt, Ef stor välgerning, förtjent af himmelsk lön, ut gången ur himmelskt. sinne; vore aen; om aTritvig och patriotiska män skulle täckas åtaga sig att ti billigare än nu gällande pris uppköpa de stolar oc laggkärl, som det arma folket under sin hungersti förmå förfärdiga. Det är sannolikt och troligen be visligt, att stolar, som nu af Våhlabor måste sälj till 42 å 43 rdr dussinet, sedan aflåtas till dubbe belopp, om derunder, kanske ock deröfver. Om d som behöfva denna vara, behagade direkte vända si till fabrikanter inom socknen med beställningar här om, vore härigenom måhända mycket nog vunnet. De som finna skäl att å denna uppmaning fäst afseende, behagade till mig eller Våhla sockens nöd bjelpskommittå öfversända sina frivilliga bidrag, sor troget skola redovisas. o Skulle någon åsyfta en bögre lön, som på den stor dagen uppenbaras och utdeles, och möjiigen känn sig böjd till förtroende för min svaghet, — man föl låte, för nödens skull, föreställningen härom! — s vill jag åtaga mig det ansvarsfulla uppdrag, att er skilt, på tro och samvete, emottaga och utdela gå van, och, om gifvaren så önskar, då ban uppger si adress, underrätta om dens namn och vilkor som de emoltagit. Tierp och Ö. Våhla den 43 Dec. 14845. Johan Diltner. Pastor. Do me—-—-—4-S—.— J — Trflann Af anmameke Aach mareko f nenerallkames. t