Aftonbladet – 19 december 1845, sida 2

(Insändt.) NÅGRA ORD OM NÖDEN IDEN DEL AF UPLAND SOM HÖR TILL STOCKHOLMS LÄN OCH DE ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS TILL DESS AFHJELPANDE. Sedan några invånare inom Stockholms län, genom inlemnadt sockenstämmoprotokoll, redan i August; månad gjort Kongl. Maj:ts Befallningsbafvande uppmärksam på den nöd, som troligen detta och följande år skul!e inträffa inom länet, och anhållit, att åtgärder snart måtte vidtagas till dess lindrande, fingo länets invånare vänta 2 månader innan något vidare afbördes om. bil!dande af en nödbjelpskommitte, och först i November, då sjötillförseln vanligtvis slutar, sammanträdde nämnde kommitte och beslöt att uppköpa spanmål, hvilket äfven, pris vare den sena vintern och regeringens kraftiga åtgärder, till någon del lyckades. Sedan detta beslut var fattadt och ett tiggarebref utfärdadt, åtskiljdes kommitteen och sammanträdde åter den 40 December: Hvad kommitteen då afgjort är imedlertid ännu en hemlighet för de fleste. Atskilligt förspörjes dock derom, deribland, att kommitteen beslutat ej utbetala de 40,000 rdr Kongl. Maj:t i nåder anvisat åt sådana, hvilka ej kunna återbetala något, utan gömma på dessa 40,000 rdr i fall i en framtid någon balans skulle uppstå. Detta måtte ej varit meningen med de 40,000 rdr:nes anordnande, och någon balans bör ej kunna uppstå, då alla undsättningstagare iklädt sig en gemensam ansvarighet. Följden deraf är åter den, att undsättningstagarne inom hvarje socken bilda ett bolag, som nekar utdelning -åt hvar och en som ej kan ställa full säkerhet för återbetalningen, och Ger dessa särskildt förenat sig kan ej något beviljas dem, då mnödbjelpskommitteen naturligtvis ej lemnar vederhäftighetsbevis för sådana personer der afskrifning kan komma i fråga. Men hvad blir då följden af dessa undsättningar? Jo, att de som kunna lemna säkerhet erhålla, men de andre, som mest behöfva, blifva utan. Inom alla socknar finnes en mängd tjenstlösa personer, hvartill komma de, som alltid måste lefva af sin arbetsförtjenst, men i år sakna den. Har kommitteen gjort något för dessa, som i första rummet borde bjelpas? Det säges nej. Medel till linspånad äro väl utlemnade till flere socknar, men intet arbete är beredt åt karlarne. Tvärtom berättas, att de socknar, som begärt medel dertill, fått ett nekande svar. Några beslut om allmänna arbeten, såsom vägförbättringar, äro ännu ej fattade eller menigheterne derom hörde. — Hvad skola dessa bleka och uthungrade personer, som dagligen vandra omkring och söka arbete samt snart genom svält ej mera äro arbetsföre, taga sig till? Sjukdomar och brott äro redan började. Hvad blir följden? På dessa långsamma åtgärder kan det gamla ordspråket tillämpas, att medan gräset gror, dör kon. Helt annorlunda är inom Upsala län handlad!. Der är redan för flera veckor sedan arbetsförtjenst beredd och medel utdelade, deribland äfven de nämnde 410,000 rdr:ne, och en snar bjelp är en dubbel bjelp. Arbetsföretag äro äfven der redan i många socknar i gång, och att lemna arbete åt de behöfvande torde alltid blifva det enda rätta sättet att lemna understöd åt arbetsfolk — allt annat understöd skadar ofta mera än det gagnar dem, som genom arbete kunna föda sig. — TILLSTÅNDET I ÖSTRA VÅHLA AE NORRA UPLAND. Oaktadt Red. i allmänhet Byser den tankan, at böneskrifter till allmänheten för hela socknar elle; I distrikter icke böra utgå annat än efter föregånger lanmälan hos Konungens Befallningshafvande, ha Iden dock ej velat neka att meddela nedanstående i sanning hjertskakande målning af tillståndet -lÖstra Våhla församling, då den synes grunda I på tillförlitligt uppgifna fakta: I Att träda inför allmänheten med församlingens nöd lär ett betänkligt steg, som en själasörjare icke uta de största skäl kan våga att vidtaga. Sitt kall vuxn loch värdige män bafva dock någon gång tillåtit sij Idet, och det har i detta hårda år lyckats en och an Inan att derigenom vinna ett verksamt deltagande til Ibrödlöse åhörares lifsbergning. Efter 36 års prester lig tjenstgöring, hvarunder många och stora anlednin gar förekommit och blifvit åsidosatta, måste jag nt för första och, gifve Gud! sista gången våga försöket Mitt samvete skulle anklaga mig för en oerhörd för summelse, om jag nu icke till offentligt behjertand