Aftonbladet – 18 december 1845, sida 2

unäerkastade varor, men aldrig på fast egendom: ännu mindre gynnar den vilda spekulationer. De sedelutgifvande engelska och nordamerikanska bankerna deremot hafva ej till ändamål köpmännens bästa; de afse endast bankdelägarnes och framförallt de störste och ledande ibland desses på hela folkets bekostnad. Deras rörelse består deri, att 4) liksom girobankerna hålla uppoch afskrifnings-räkning 2) emottaga depositioner, men härför betala amerikanska bankerna i allmänhet ingen ränta, ehurv de bezagna medlen i sin rörelse; 3) utlåna penningar på pantsatta varor, aktier, statsobligationer hus och jordegendom; 4) diskontera, köpa oct sälja vexlar och statsobligationer. Genom dessa förrättningar erbjuda de visserligen åt folket många fördelar, vinna industri-idkares och spekulanters gunst, samt göra sig snart oumbärliga för desse; men på samma gång, 5) utgifva de banknoter eller sedlar, som löpa ute i rörelsen alldeles såsom pappersmynt. Det är härigenom, som de hulfvudsakligen skilja sig ifrån de förstnämnde girobankerna. Dessa sedlar äro utställde att betalas med klingande mynt, af den bank som sedeln utfärdat; för dem behöfves blott privilegium, ingen personlig garanti, ingen transport eller endossement såsom för vexel; de löpa ur hand i hand, såsom penningar. De i de fyra första här antydda afdelningarne beskrifne förrättningar äro desamma, som bankirer eljest bedrifva, och flera personers täflan och förenade ledning deraf måste snarare gagna än skada. Utfärdandet al sedlar åter miste antivgen icke medgifvas, på det att detta icke må öfverdrifvas, eller ock lagligen inskränkas, så att det blott utgå från en enda myndighet i staten. Utgifvandet af sedlar utöfver hvad som bör ske), är orsaken till mycket ondt, och tillräckliga skyddsmedel deremot har man hittills icke kunnat påfinna. Syftningen af den nya, engelska banklagen, som sir ggert Peel genomdrifvit, går derpå ut, alt efterha..d endast lemna sedelutgifningen till the Bark of England. I Preussen är pappersmyntets utfärdande en suveränetets-rätt ). Emedan den hittills blifvit handhafd med stor försigtighet, har pappersmyntet bibehållit sin kredit, och gjort nytta utan att skada (?1). Hr Tellkampf anser derföre högst betänkligt, om regeringen låter Hr Bulow-Cummerow föröka den preussiska sedelmassan med många millioner, för att befordra jernvägsanläggningar. Detta, säger han, vore äfven alldeles onödigt. Staten Massachuset har uppbyggt sina flesta jernvögar genom privata medel, utan statens understöd. D32 äro bland de bäst anlagda i hela unionen, och denna statens kredit är bäittre än de flesta andra fristaternas ). Skulle Preussen dela sin suveränetetsrält att utgifva sedlar med en bank, så kunde regeringen icke hålla sedelutgifningen inom vissa gränsen (?!), 0. s. v. (Slutet följer.)