Aftonbladet – 18 december 1845, sida 2

nn DD FD NN stämpel som Österby bruk, är fullkomligt ozrundad. NYARE ÅSIGTER OM SEDELBANKER OCH PAPPERSMYNT. (Forts. fr. gårdagsbl.) Det som i hr Mendelssohns skrift meddelas om Engelska banken är hufvudsakligen följande: Först. Ett utdrag ur statutet d. 49 Juli 1844, som bestämmer utgifvandet af noter i England, hvilket nu blifvit inskränkt inom vissa gränser, som förut icke funnits föreskrifna. Om detta statut råder i England högst olika meningar. Sir Robert Peel lofvas från ena och tadlas från andra sidan för detsamma. Saken är för ny, för att deröfver kunna döma ). Man kan imediertid öfvertyga sig om, alt, trots dessa inskränkningar, noteller sedelväsendet i England beherrskar alla penningförhållanden på ett sätt, hvarom man icke i andra länder har något begrepp. För det andra. Uppgifter om den inre organisationen af Engelska banken, hemtade ur privata källor, ty något officielt derom hade hr M. icke kunnat erhålla. Han anser att dessutom föra deraf vore användbart för Preussen. Privilegium räcker till den 4 Januari 1836. Då först kan upplösning beslutas, och tolf månader derefter upphör privilegium. Kapitalet är 44 millioner pund sterl. engelska stocks (statspapper) som delegarne deponerat. Inga aktier äro derför utgifne, utan delezarnes insatser upptagas blott i bankens böcker och kunna till belopp af minst 3500 pund sterl. samt i runda summor, delbara med 3500, öfverflyttas på andra. Bankrörelsen, som får drifvas är: 4) vexlars diskontering; ingen vexel antages, som icke förfaller inom tre månader; 2) belåning af engelska statspapper; och kunna varor äfven belånas, men detta förekommer högst sällan. 53) Handel med guld och silfver i plantsar och mynt. 4) Besörjandet af statens penningrörelse. Banken utbetalar statsskuldens ränteliqvider och verkställer betalningarne för regeringen i provinserna. Derför bekommer den sin betalning af vissa bes:ämda statsinkomster, och räcka dessa icke till, erhåller banken skattkammarens bevis eller sedlar, efter öfverenskommel!se. För detta bestyr har banken en viss provision. 3) Vanliga giro-bavkrörelsen. 6) Utgifvandet af noter eller sedlar, icke under 5, men icke öfver 1000 pund sterl. Detta är det hufvudsakligaste af föreskrifterna för Engelska banker, emedan det vidlyftiga statutets öfriga delar angå dess förhållanden til privatbanker och bankirrörelsen i landet, samt redigast uppfattas uti följande korta uppställning af hufvudpunkterna deraf, nemligen: Regeringen skall framdeles icke gifva tillåtelse till privata personer att u:färda noter eller sedlar. Enhvar som till följd af egande tillstånd då utgaf sådane, måste inom 4 veckor efter statutets utfärdande underkesta sina böcker en granskning af stämpeldepartementet, för att visa huru mycket noter eiler sedlar han baft utelöpande under de 42 veckor, som föregått den 27 April 1842, i medeltal för hvarje dag. .Så mycket och icko mera egde han att fortfarande utfärda. Stämpeldepartementets berättelse härom skulle tryckas i tidningar. Utgifver någon bank eller bankir mera, så förfaller han till böter, af lika belopp som han utfärdat otillåtna noter. Ifrån Oktober 1844 har hvarje bankir varit skyldig att bvar fjerde vecka uppgifva huru många noter han utgifvit, i medeltal för dagen. Stämpelverkets embetsmän ega att kontrollera uppgiften i hans böcker. De nämnde uppgifterna hvar fjerde vecka offentliggöras. För underlåtenheten att aflemna dem bötes 350 pund sterl. Alla utgifna tillståndsbevis (licences), att utfärda noter eller sedlar tilländagå den 4 Augusti 4856. Enhvar bankir kan öfverenskomma med Englands bank för alt emot en viss godtgörelse öfverlåta sin rätt att utgifva noter, oåh i sin rörelse begagna Engelska bankens. Genast hade ) Alldeles icke. Att genom ett maktspråk bestämma något som hörer till ett lands kreditrörelse, är att hindra dennas hälsosamma frihet; och sir Robert Peels åtgärd går ut på, att sedan han ej längre mäktar styra England med en bördsoch jordegarearistokrati, styra det med den mäktigare delen af den nuvarande penningeller bankaristokratien. Hans statut vill helt simpelt säga, att han gifver banken rätt att allena drifva sedelrörelseji England, och draga alla de ofantliga fördelarne deraf, som eljest kunde fördelas på ett vida större antal medborgare, och verkan deraf blifver, att i stället för den fria rörelsen med banknoter i England som förökat landets industri under en fallande räntefot, så skall hädanefter räntefoten icke falla, utan troligen börja-att förhöjas, samt industrien stanna på den punkt den är eller måhända aftaga. Systemet kan troligen icke länge fullföljas. Rad anm Y