Aftonbladet – 18 december 1845, sida 1

BARR E RR EEnnEEE RE PISA SRSNNRe RAOTTAKDG EE ASANE empirien troget iakttager de enskilda föremålens normalför bållanden; — båda skilda från det slags lärdom, som tror sig veta allt och intet sjelf undersökt; som läser allt och intet digererar för praktisk tillämpning — och derföre mest hänföres af meningarnes vexlande lek och sin egen scepticisms oruktbara vishet. Fenomen, likartade med potatesfarsoten, äro inom växtriket vanligare, än man tror; ty man förbiser dem, då de icke angripa de växter, som utgöra vår ekonomis grundvalar. Hvem erinrar sig icke den 48539 och till en del följande åren grasserande farsoten öfver enbuskarne; den ärftliga flera år härjande brandsmittan hos hvetet; klöfverns allmänna utgående vissa år, 0. S. V. Man antager detta: vanligen såsom någonting tillfälligt, al lokala förbållanden beroende; vi åter äro benägne söka orsaken uti störda förbållanden i naturens stora verkstad, hvilken utgör eit slutet natursystem af omätlig omfattning och af djupt doldt, inre sammanhang. Alla perturbationer i dess jemna framskridande måste företrädesvis. inverka på lifvet, hvars instrumenter efter Aristoteles den organiska skapelsen är; alla fluktuationer i den yttre naturen åtföljas vanligen af de destruktiva organismernas luxuriation, men tillika af den ädlare) lefvande naturens allmänna lidande. Väl torde dessa fenomener till en del härleda sig från fördolda processer i jordens innandömen; men företrädesvis anse vi dem böra sammanbindas med atmotsferens, såsom varande det allmännast utbredda, mest rörliga och för alla yttre, -både sideriska och telluriska, inflytelser mest sensibla medium. Och må oss tillgifvas att vi här erinra om dessa gamla enkla sanningar, då man i våra dagar uti små tillfälligheter vill fiona förklaringen till stora naturhändelser, fast våra mindre gsjelfvisa, dock med naturen närmare förtrogne fäder redan insågo, att inga större förändringar ske på jordytan, utan att vara förberedda i atmosferen, den omätliga verkstaden för naturens allmänna lifsandar (ljus; värme, elektricitet m. fl.), hvilkas storartade, fria verksamhet man hvarken uppsöker med mikroskoper eller fattar .genom några miniatur-experimenter. Ty huru långt vi än framtränga med våra undersökningar efter fenomenernes närmare och fjermare orsaker, måste dock all uppriktig naturforskning erkänna, att bortom våra :forskningars allt mer och mer vidgade område, ändå alltid ligger något för oss obekant, som de fromma hoppas ledas al en osynlig, högre hand. ) Således förökas insekter, amphibier och all slags ohyra under stora farsoter, missväxtår 0. s. V. ofta till ota!ig myckenhet (2 Moseb. 8—10 kap.). Stora svärmar af skadliga insekter anses vänligen som missväxtsförebud ; ållonborrar, ödlor 0. s. Vv. skola 4783 varit ovanligt ymniga. Under det svåra misssväxtåret 4800 minnes jag väl att i vestra pzovinserne gräs och säd voro öfverdragne af ohyra, hvarfa folker började derefter en ny aera från SLusret.