Aftonbladet – 17 december 1845, sida 1

IR NR Sr RR ASOS IRK En gemensam egenskap hos alla dessa sekundäre bildningar är att de icke blott fortfara, så länge d orsaker, hvilkas produkt de äro, ej undanrödjas, utar att de äfven äro ärftliga hos de individer, som dera! blifvit angripna. Deremot har man intet direkt be. vis för deras smittbarhet; ett sjukligt stånd angripet t. ex. af Rost eller Brand fortfar att flera år å rad deraf vara angripet, under det de närstående förblifva friska. Ja! man har till och med ympat friska qvistar i sjuka stammar, och tvertom sjuka ij friska, och i båda fallen har den sålunda samman: satta plantan blifvit frisk i den förut friska delen så att skotten af en frisk ympqvist förblifvit friske äfven ympade i en af parasitbildningen lidande stam Dessa fullt tillförlitliga fakta synas vara tillräcklig! lugnande i afseende på den fruktade smittbarheten: men äfven tillräckligen varnande för faran af sjukdomens ärftlighet — här så mycket vådligare, som potäterne vanligen fortplantas endast genom rotknö larne, hvilka egentligen äro en art knoppar, som ut bildats på roten och från stammens knoppar cndas afvika genom deras i normala tillståndet rika förråc af stärkelseämne. Detta ämne är gemensamt för all: de rotknölar Botanisterrne benämnde Tubera, och in. nebär förklaringen af alla dessas likartade egenska per, att vara födande, utan afseende på hvilken växt familj de tillhöra; hvarföre ock t. ex. potatesroter lemnar en sund föda, ehuru den tillhör en växtfamilj, som för öfrigt hyser nästan endast giftig: växter, såsom Belladonna, Bo!mört, Tobak, Spik klubba o. s. v. (Som nämnde lag icke var känd pi Linns tid, kunde Linn aldrig öfvervinna sin för dom emot potäterne såsom ett mindre sundt födo ämne.) (Slutet följer.) samma, såsom i hufvudsaken bekräftande Förf: här framställda åsigt. Man finner lätt, att här äl fråga om samma fenomen, nemligen de af en sken bar djurisk rörelse utmärkta Fusisporii-fröen, son blifvit tagna för verkliga djur. Red.