Aftonbladet – 17 december 1845, sida 1

ÖFVER POTATES-FARSOTENS ORSAKER AF PROFESSOR E. FRIES. (Forts. fr. gårdagsbl.) Tron på parasitbildningen, såsom det primära oci icke blott sekundära i potatessjukdomen, har funni sitt vigtigaste stöd i en uppsats af prof. Morrem, en noggrann och högt aktad forskare. Då nämnde upp: sats äfven blifvit införd i svenska tidningar, anse vi oss specielt böra pröfva den samma och tillse om det uppgifna faktum, som mig icke tillkommer be. strida, icke tillåter en annan förklaring. Professoi Morrem uppgifver nemligen, att i Belgien innevarande år parasitsvampar (Bolrylis parasilica) redan under sommarmånaderne visade sig på det tvinande örtståndet ), hvaraf en ofullkomlig assimilationspro: cess måste uppkomma i rotknölarne. Härvid är förs! att iakttaga, att sjukdomen i Rhenländerne och Bel gien, efter att hafva fortfarit genom flera generatio. ner, antagit ett helt annat lynne och blifvit mera elakartad än hittills annorstädes, nemligen hvarest den först sista åren visat sig, der man icke iaktagit minsta sporr till parasitbildning på sjelfva örtståndet. Redan detta vittnar, att det stegrade parasitlifvet är något sekundärt, och ett symptom, som ökas med sjukdomens intensitet. När man utplanterat potäter, som mer eller mindre af sjukdomen varit angripne, är det klart, att sjukdomen tidigare och häftigare måste utbryta; och nämde mögelbildning är alldeles icke något sällsynt på sjukliga, tvinande växter på otjenlig lokal eller ovanligt regnfulla år. Här måste särskildt anmärkas, att ingen skarp gräns finnes emellan sjuka och friska potäter, utan äro på samma fält vanligen en del lindrigt (icke destruktivt), andra häftigt af sjukdomen angripne, liksom under cholerafarsoten de flesta friska äfven hade mer eller mindre känning af cholerasymptomer. Men äfven för de af farsoten lindrigt angripne potäterne är ingen tillfriskningsprocess möjlig, under den tid vegetationen är afbruten (sjukdomars krisis tillhörer endast det högre djurlifvet) och då dessa ett följande år utplanteras, uppkommer deraf genast en svag, sjuklig planta. Bland de så kallade Parasitsvamparne finnas flere bildningar af helt olika natur och ursprung, hvilka noga måste urskiljas, att man icke må missledas till falska slutledningar af helt skiljaktiga, fast skenbart likartade former. En del äro verkliga, sjelfständiga växtarter, hvilka, likt fullkomligare plantor, uppkomma och fortplantas genom frön, och derföre icke äro: strängt bundne vid någon viss växt eller växtdel, utan förekomma på de flesta slag af döende, till sin upplösning närmande organismer. Till denna klass hörer ofvannämnde Penicillium, hvilken icke blott förekommer på de mest olika kroppar, utan tillika under de mest heterogena klimateriska förhållanden. Så t. ex. är den väl det enda växtalster, som blifvit observeradt vara gemensamt både för Lapplands kalla ) Detta faktum är i ett annat hänseende ganska märkvärdigt. Vi hafva ofvanför anmärkt, huru den sig under förruttnelsen utvecklade lukten häntyder hos de sjuka potäterne på ett öfverskott af samma ämne, som normalt tillhöra Cruciferer. Här hafva vi derpå ett nytt bevis; den nämnde Botrytis parasitica tillhör i vanliga år uteslutande CryCiferer t. ex. Capsella Bursa Pastoris, Erysimum Alliaria 0. s. v. Här uppträder den äfven på potatisörtståndet, då det uppväxt ur en af sjukdomen angripen rotknöl.