Aftonbladet – 13 december 1845, sida 2

hrr Bibau Wong vexlar för belopp af 3,866 rdr 32 sk. nämnde mynt till numera aflidne grosshandlaren M. Th. Morsing Thomson, och aflemnade vexlarne utan betalning. Men innan liqvid sedermera hann indrifvas, afbände sig Moersing lifvet samt efterlemnade sitt bo i obestånd. Vexelbrefven, hvilka genast efter utfärdandet remitterats af Morsing, hlefvo i Hamburg af Andersson Höber komp. accepterade samt sedan med Löthmans fond infriade; och tvist har nu uppstått om hvem som skall vidkännas skadan — antingen Löthman, då hrr Bibau Wong sålt hans vexel enligt den på Stockholms börs vanliga coutumen, utan att undantagsvis för det tillfället fordra liqvid före vexelns aflemnande, eller ock nämnde bolag, som, utan att underrätta Löthman derom, inlåtit sig i sådan fara på eget bevåg. Hos Stockholms kämnersrätts 2:dra afdelning samt hos stadens rådhusrätt bar ansvarigheten blifvit hvälfd på konsul Löthman; men dessa rätters beslut äro upphäfde af kongl. Svea hofrätt, å hvars dom äfven justitierevisionen tillstyrkt nådig stadföstelse. De närmare omständigheter och ömsesidigt utvecklade skälen i detta mål, hvilket förtjenar en större offentlighet, synas lämpligast kunna framställas genom relation af de deruti fällda domarna samt den recension af Hofrättens dom som brr Bibau Wong infört i sin underdåniga deduktion till Kongl. Maj:t, och slutligen ett utdrag af konsul Löthmans derå afgifna svar. Kämnersrättens, utan skiljaktighet, meddelade dom af d. 24 December 1841, lydde som följer: ÅAtt rätten funnit det vara af handlingarne upplyst, att B. W. sedan 40 år tillbaka haft sig intill den tid, hvarom nu vore fråga, oafbrutet af L. uppdragen försäljningen af en mängd vexlar för dennes räkning, hvarom dem cmellan årligen förts löpande räkningar, af hvilka den för år 1840, hvaruti nu klandrade vexelaffär förekomme, upptog, jemte en mängd andra under loppet af året före den nu ifrågavarande, äfven åtskillige, såsom uppgjorde sed nare än densamma, eller under Okt., Nov. och Dec. månader s. å.; vid hvilket förhållande den redogörelse, angående verkställigheten af nu anmärkte vexelförsäljning af d. 414 Sept. 1840, som genom B. W:s till L. berörde dag aflåtne bref blifvit afgifven, destomindre kunde annorlunda än såsom en vanlig underrättelse om utgängen af det B. W. lemnade uppdrag betraktas, som uti deras, angående L. förde, räkenskaper för hela den tid, dessa parter med hvarandra haft handelsaffärer, L. för af de förre verkställde trasseringar icke blifvit krediterad samma dag; vexelbref för hans räkning försålts, utan derlemot beloppen för desamma alltid några dagar sednare, då, enligt B. W:s förmälan, penningar för vexlarne erhållits, äro vordne L. tillgodoförde och följaktligen det uti B. W:s bref d. 41 Sept. nyttjade uttryck, hvarföre kreditera,, icke kunnat afse någon då redan skedd kreditering af köpeskillingen för de försålde vexlarne, utan en blifvande sädan åtgärd, under förutsättning af liqvid för desamma, helst räkenskaperne äfven utvisade, att ett belopp af 4133 rdr 46 sk. Hamburger banko, som, utom den till Morsing trasserade summa af 5866 rdr 32 sk. samma mynt, blifvit af de utaf L. åt B. W:. till försäljning uppdragne 40 000 rdr Hamb. bko jemväl d. 41 Sept. 4840 försåldt, är vordet först d. 145 i samma månad L. tillgodofördt; och som således den ansvarighet för förlusten genom den uteblifne liqviden för omförmälde vexelbelopp af 5866 rdr 32 sk. Hamb. bko, som L. påstått böra drabba B. W., vore beroende deraf, huruvida desse sistnämnde isin befattning såsom L:s kommissionär handlat i strid med hvad, enligt 48 Kap. H. B., syssloman åligger att iakttaga; men i sådant afseende förekomme, att, ehuru 3 Kap. 4 i Vexelstadgan d. 21 Juni 1748 ålägger vexeltagare att straxt betala värdet för af honom undfånget vexelbref, samma författnings 2 artikel, 3 8, likväl under förutsättning. af underlåtenhet uti berörde hänseende, föreskrifver, det vexelgifvaren åligger att låta vexeltagaren undfå särskildt qvittobref, då han det erhållna vexelbrefvet betalar, i följd hvaraf vexelbrefs utlemnande på god tro icke finnes ovillkorligen förbudet. T helst äfven 8 S af K. Förordn. d. 48 Juli 4816, som lemnar till utgifvarens eget godtfinnande att utlemna eller icke ett vexelbref, hvarför betalning ej vid afhemtningen erhålles, meddelar föreskrift, i händelse af sådant utlemnande på god tro, att andra vexeln eller det särskiida qvittobrefvet då borde innehållas intilldess vexeln gäldes; alltså, och emedan vid det enligt hvad styrkt vore, i Stockholm vanliga bruk att betalning för försålde vexlar icke erlägges genast utan 2 och 3 dagar derefter eller senast å påföljde vexeldag, såvida köparen ej är okänd eller dess veI derhäftighet betviflad, B. W, icke ägt anledning latt vid den af dem för L:s räkning verkställde förIsäljning till Morsing genast fordra kontant betalning, Idå, efter hvad allmänt kändt varit, denne i lifstiden lägt om sig omdömet att vara vederhäftig, ärlig och Inoggrann i uppfyllandet af ingångne förbindelser Isamt å L:3 sida icke visadt vore, att ett annat förThållande före den tid, då ifrågavarande vexelförsä!jlIning skett, inträffat med Morsing, hvilken, enligt hvad B. W. deremot styrkt, funnes hafva från loch med d. 4 till och med d. 41 Sept. äfven af en mängd andra handelshus i Stockholm köpt vexlar för lett sammanlagdt värde af 90,182 rdr 435 sk. bko och under samma tid gjort flere betydliga inbetalningar och varuuppköp i öfrigt, samt dertill komme, ej mindre att hinder för verkställandet af den B. W. utaf L. uppdragne vexelförsäljning kunnat uppstå om de förre, i strid med ovanberörde, af vexelstadIgan oförhindrade bruk, velat yrka genast liqvid för nu omtvistade vexelbelopp, än ock att L., oansedt han af åberopade vid vexelhandlen i Stockholm van. Ios hek måste hafva ägt kännedom, då han under