Aftonbladet – 13 december 1845, sida 2

mm MMMM ÖV HH HH OMM MM —M—Å aren på den kungliga operan. Pjesen har gifvits, men blott en enda gång, och det är fara värdt att den kommer att läggas till ad-acta-bandlingarna, såsom en stor man vid ett tillfälle uttryckte sig i Stockholm. Fungs musik till detta stycke saknar väl icke förtjenst, men man har med fog anmärkt, att den med sin mera nordiska, än italienska karakter icke passar till libretton, hvilken hvälfver sig omkring en liten karnavalsscen någorstädes på andra sidan alperna. Mamsell Bergnehr har debuterat i Sångarens roll i detta stycke och med ett omisskänligt bifall från publikens sida; man kommer alltmänt öfverens om att det är en förväfflig, till och med gan-ka ovanlig röst, och här i Köpenhamn är man, upprigtigt sagdt, förbluffad öfver att teatern i Stockholm kunnat låta ett sådant ämne till en utmärkt sångerska gå sig ur händerna. Efter att ännu blott ett år hafva begagnat en ordentlig skola, är det naturligt att hon icke i fråga om method och finare musikalisk utbildning kan vara allt hvad hennes naturliga anlag innebära och tillåta, men det är lika visst att bon äfven under detta första år gjort betydande framsteg. Det är i sanning en stor otur för henne, att hon icke kan få komma alt debutera i andra roller, än sådana, som blott passera bräderna; i vintras uppträdde hon endast i några lösa scener och nu i en operelt, som födes och dör samma afton. Härnäst lärer hon få komma fram i Bellinis och Vaccajs större opera Romeo och Julieto, hvilken man en längre tid hållit på att instudera. Få nu se om lyckan gynnar henne bättre denna gång! Ni bar på annan väg redan erfarit hurusom det Skandinaviska sällskapet härstädes, straxt ef