Aftonbladet – 12 december 1845, sida 3

gjort sig skyldig till någon förbrytelse. Det är således ej mindre utom riksrättens, än utom hvarje annan domstols, kompetens att, i form af dom, bestämma; huru lagarna i allmänhet böra förstås, eller, med andra ord, att gilva authentika lagförklaringar, hvilket (nsamt tillkommer den-lagstiftande; Makten sjelf. Serdeles finnes hvarken i grundlagen eller i öfriga, riksrätten rörande lagbestämmelser den aflägsnaste hänsyftning på att denna domstol skulle vara i besittning af en så utomordentlig och, hvilket faller i ögonen vid det flyktigaste betraktande, till sina följder så ytterst farlig makt, som den att kunna, gehom sina domar; ytterst och med bindande kraft för framtiden a!göra tvetydiga eller omtvistade grundlagsstadgandens rätta förstånd. Det är tvärtom till: och med — och det förmodligen hufvudsakligen just för att förebygga, att en annan eller större betydelse skulle tilläggas en riksrättsdom, än Blotta afgörandet af den mot vederbörande gjorda anklagelsen för någon förbrytelse, som förmenas vara begången — uttryckigen bestämdt, i Riksrätts-reglementet af den 18 Sept. 1815, 6. 17, alt hvarje af. Riksrätten afkunrad dom pyblott skall bestå af ett domslut, således ej får innehålla någon premiss eller något motiv, annat än faktum och de tillämpade: ställena i lagen kortligen nämnas. Departementet kan således icke finna annat, än att Riksrätten å ena sidan ej haft rätt eller anledning till att i dess ovannämnde dom af den 8 lennes uttala den meningen, att det varit ett missförstånd af grundlagen, då statsrådet Vogt insett konungen berättigad, till att genom provioriska förordningar pålägga tull, der sådant af ;gonblickets tvång påkallades, och att, å andra idan, intet slags juridisk verkan eller betydelse can tilläggas denna meningsyttring; så att hvaren regeringen, eller storthinget, eller en blifvande Riksrätt, kunna anses derigenom på minsta vis bundna till att följa den tolkning af grundagens 17 S., som den nuvarande Riksrätten eller less pluralitet synes hafva antagit för den rätta. Med dessa anmärkningar, hvilka statsrådets öfriga ledamöter gilla, underställes saken åter unlerdånigst Eders Majestät. Konungen har den 29.i förra månaden derpå sehagat tillkännagifva och befalla, som följer: Hans Möjestät betraktar den afkunnade Riksättsdomen ur samma synpunkt som norrska egeringen, och erkänner ingalunda Riksrättens vefogenhet till att genom grundlagstolkningar göra örändringar i den föriattningsenliga fördelningen uf den offentliga makten mellan statsmakterna, ef hvilka ingen är berättigad att taga sig flera Her färre prerogativer än de i grundlagen stadsade, om än en Riksrättsdom kunde tydas till lågot sådant. Hans Majestät förbehåller sig att ramdeles, när det allmänna bästa så kräfver, i less fulla vidd uwtöfva den makt, grundlagens 47 ). åt densamme .medgifver. Den insända afskriften af Riksrättens dom skall örvaras i arkivet.