Aftonbladet – 12 december 1845, sida 3

denna gång .skall det blifva jag, som vid altare svarar PBeN. Sedan jag gjort detta, är min skymf er we dergälld äfven inför vittnen, och jag är nöjd. Dock ber jag er att ni i alla händelser håller denna min önskan hemlig, ty ingen bör veta a vårt aftal, och jag tror mig känna er nog, för alt! vara öfvertygad.em er tystlåtenhet. Belty Walther. Betta bref uppväckte. hos msr Thornton en blandning af de sliljaktigaste känslor; han kände sig djupt sårad af att miss Walther tilltänkte honom hufvudrolen i en komedi, som skulle slutas för honom med ett förolämpande ne;., men tillika behagade honom denna qvinliga stolthet och trotsigbet, och han måste tillstå, att miss Walther hade rätt i att straffa konom på detta sätt. Hans lifliga önskan att återse henne tog slutligen öfverhand, och han beslöt att uppfylla hennes fordran. Annu samma dag uppsökte han m:r Walther, öregaf temligen förnuftiga skäl för sitt fordna förhållande, bad och besver honom på nytt om Bettys hand, och efter någ a dagar lyckades det n:r Thornton att genom sina enträgna böner änwu en gång vinna föräldrarnes bifall till hans förning med Betty. , Ingen lysning behöfdes, emedan den redan för ängesedan föregått. M:r Thornton väntade såleles nu åter, med lika mycken bjertklappning, men ned helt olika sinnesstämning, den dag som han ned Betty skulle framträda för altaret. Betty hade genom sin far låtit försäkra m:r Thornton om sitt samtycke, men undanbedt sig tt se honom förr än i kyrkan. Hans böner att å tala med henne voro fruktlösa; han måste nöja ig med att endast några gånger höra i nästa rum iennes klara, älskade röst. Sir Benjamin Harford ville i början icke samycka att återigen vara vittne vid sin väns vigel; men ändtligen lät han öfvertala sig, och inann sig på bröllopsmorgonen i Park-street, för tt med m:r Thornton fara till kyrkan. Då de kommo dit, var Betty med sina anhöiga just anländ; hon var nu som förra bröllopsagen klädd i en hvit klädning och med myrtenraps i båret. M:r Thornton tyckte sig aldrig ha