Aftonbladet – 11 december 1845, sida 2

BERT UMAR i BRAM FAT FO. 0 0 ee of a LITTERATUR. Skizzer. Af Författarinnan till Kusinerna. Andra Samlingen. I tvänne delar. För fyra år sedan, — säger författarinnan, i ett förord till denna samling — ,gjorde jag en stor revision i mina papper och anteckningar, brände en del, gömde en del, och lemnade — under namn af Skizzer — en liten del åt en vördad och vänlig allmänhet. Benämningen ,Skizzerp var då splitter ny, och nu — då den är nära utsliten — finner jag ingen annan för denna sednare lilla samling af småsaker, hvaraf det mesta är nytt, eller förut okändt af allmänheten, men hvaraf några mindre bitar förut varit synliga i Aftonbladets följetongsafdelningp. Vi äro nästan förvissade om, att våra novelloch roman-läsarinnor skola i denna samling träffa en mängd karakterer och uppträden, som förefalla dem nya och ovanliga, och hvartill de förgäfves skulle söka motbilder i de alldagliga teckningarne af hvardagslifvet; ty författarinnan har här återgått till den krets, hvari Kusinerna framträda, hvarest hon är så bemmastadd och genom hvars skildring hon aldraförst vann sin utmärkta ryktbarhet på skriftställarebanan. Här står hon ensam ibland sina medtäflarinnor, och sannolikt derföre att ingen ibland dem äger samma omedelbara bekantskap dermed som hon, och ännu mindre samma språk till dess beskrifning, detta språk som var det vanliga, :ust der — denna ton comme il faut —: klar, skämtande, stundom qvick, ej sällan skarp, aldrig förfallande i det sentimentala eller idylliska. Om man endast ägt tillfälle att betrakta samhällets grädda i våra dagar, eller under sednare årtionden, och derföre har svårt att göra sig någon lefvande föreställning om dess utseende under öfvergångsperioden till dess närvarande skick från Gustaf III:s redan bland forntidsminnena ingångna aristokrati; så får man här lära känna en mängd karakterer och händelser från denna sjelf allt mer och mer ur samtidens synkrets försvinnande period. De ha likasom stadnat qvar på författarinnans vink, att mönstras af samtiden. Äfven denna öfvergångsperiod är en skaseå0PN fordras till -fullständigheten i desvenska sedernas -nistoriska ganeri, Och det är Kusinernas författarinna, som vår lilteratur hufvudsakligen kommer att tacka för dess bevarande. De som fylla dagens följetonger med bilder af lifvet rundtomkring sig, kunna först om några årtionden göra anspråk på samma förtjenster om äderneslandets historiska bildsamlingar; förutsatt ikväl att. en lika stor talang ger deras skizzer samma anspråk på att lefva mer än för dagen. Som det hos vissa recensenter, i synnerhet vid kademien, utgör en sed, ja! ett slags trosartikel tt de icke hafva gjort väl ifrån sig en anmälan f ett nytt arbete, utan att sätta åtminstone nåon liten prick af anmärkning derpå; så, om vi ille följa detta exempel, skulle vi upptaga len anmärkningen, hvari vi sjelfve till en del nstämma, att vissa stycken förefalla något vidyftiga och onödigtvis öfverflödande På ord. Men å denna ordrikhet tydligen härleder sig ur sjelfa den ovanliga lätthet att uttrycka sig, som förittarinnan äger, och derjemte många stycken nnas, som deremot äro särdeles kuriösa, och i et hänseendet kunna framställas till mönster som exempel hvarpå kunna citeras flere af de i kallade typerna, så går debet och kredit äfven detta afseende ganska väl ihop, och arbetet kan kommenderas såsom en ganska angenäm julktyr, der mången äfven med nöje skall förnya ekantskapen med de förut i följetongsform tryckta yckena, som måhända till stor del förut blifvit fverhoppade. ——— 0 — Redaktionen har ansett sig ej böra förvä. ra plats för nedanstående, emedan det angår ett mette 73 FYROM