Aftonbladet – 10 december 1845, sida 2

ett litet häfte om konsten att ända ini ålderdomen behålla en vacker och välformad vad — en respektabel mängd handskrifna paskiller för dagen — några teaterrepertoirer — en blå bandros lemnad i pant på en maskerad och aldrig iulöst — en handskrifven uppsats om sättet att alltid hålla ötterna varma, m. m. Ligger icke endast i dessa lådor bilden af ett helt, misslyckadt lif? Huru många gäckade förhoppningar, huru mycket inre missnöje, huru mycket tyst sjelfogillande finnes ej på Vägen mellan den första lådan med dess minnen af en barnsligt blyg kärlek, på hvars vingar ännu oskuldens doft hvilar qvar, och den sista lådan med dess recepter och dess ma:sedlear, af hvilka de förra antagligen borde motarbeta hvad ondt de sednare kunde åstadkomma. Och det var ändå en natur, begåfvad rikare, än vanligt, som sålunda gick vilse om sin bestämmelse och förirrade sig på banor, dem han, med sin fantasis fMlygtiga rörlighet, aldrig förmådde följa till slut. Men om vi öppna andra lådan i ordningen, finna vi likväl ursprunget till den olyckliga rigtningen af hans anlag. Den gafs af en fåfäng och bjertlös qvinna, som bländat honom med sitt snille, och som gjorde allt, för att bilda sin lärjunge efter sitt mönster. De öfriga stadierna i hans lif utvecklade sig temligen af sig sjellvaPå öfvermätthel vid nöjen följde en paroxysm af ärelystnad — en dessutom mellan tjugooch trettio-talet ganske vanlig åkomma. På bedragna illusioner om ära och ryktbarhet följde det halft förtviflade missnöje, som hängifvet kastar sig i armarne af en krass materialism, som, uppgifvande förhoppnin