Aftonbladet – 10 december 1845, sida 2

— Postoch Ivrikesuduingen för i förrgår har i anledning af en anmärkning i Dagligt Allehanda deröiver, att Posttidningen icke yttrat sig något emot det skamlösa anfallet på hr statsrådet Waern genom den bekanta artikeln i portföljen, afgilvi en förklaring, som är så obeskrifligt rolig, att vi anse oss böra meddela ett utdrag deraf. Posttidningen förklarar newligen: att vi funnit den källa, hvarur chikaner hemtats så pass stämplad i allmänna omdömet, att ett försvar deremot icke behöfdes (i hvilket fall man kun. nat förebrå oss att vi icke försvarat ännu högre personer), och att dessutom saken i sig sjelf röjd så tydliga spår af chikan, att hågen alt slå sig til riddare på densamma helt och hållet förgick oss. Vi förmodade också, att ett slogs offentligt besvärsmål huru orimligt som helst, skulle föranleda en lika offentlig vederläggning, och trodde sä!edes, att till fälle alltid skulle stå oss öppet att återkomma til detsamma, för att på en gång resumera båda — en princip, som vi alltid sökt följa vid anklagelser mot enskilta, i afseende på hvilka ingen mera än vi kunns önska iakttaogandet af den gamla regeln: audialur ef altera pars. Intill dess trodde vi oss böra iakttagas tystnad, så mycket mera som ett försvar, utpekande hvad som ej för den opartiska läsaren behöfde utpekas, blott skulle bestått i tomma fraser, hvaremot de illvilliga med skäl kunnat invända, att det ingenting betydde emot en offentlig handling; och vi våga hysa det förtroende till hr satsrådet Werns rättsinne, at! han gillar vårt förfarande. Är det icke uppbyggeligt att se, huru den gamla Posttidniogen icke yttrat sig, derföre, att källan, hvarifrån anfallet kom, var så stämplad i allmänna omdömet, att ett försvar var obehöfligt. Än om de öfriga tidvingarne handlat alldeles på samma sätt — månne icke då den så kallade offentliga handlingen stått ensidig och förtslet tills vidare haft utrymme att göra sin rund utan motCN SENT EK KAN VARS RENA NE ra VASSARE RNA