Aftonbladet – 9 december 1845, sida 2

Detranlanac aler ansoKTIUSACH OM koöStnadsIri upplåtelse af kronans mark, der jernvägarna öfver den skola läggas, om fri utsyning af virke m. m., så vill Kongl. Mai:t, sedan fullständiga planer blifvit ingifna, tillse hvad derom kan i nåd. proposition till Rikets Ständer framställas. HERR EXPEDITIONS-SEKRETERAREN J. G. RICHERTS BREF. Herr Exped. Sekreteraren Richert har anmodat Redaktionen att meddela följande: Till Redaktionen af Aftonbladet! På det den stora mängd af mina landsmän, som säkerligen ej har lust att gräfva i andras portföljer, måtte få veta hvarom frågan är, då man i tidningarne fram och tillbaka talar om bref från mig, såsom befintliga i en viss portfölj, och på det jag i denna sak må synas hvarken bättre eller sämre än jag verkligen är, anhåller jag, att de nämda brefven måtte blifva i Aftonbladet or dagrannt införda. Jag hoppas, att härigenom ej träda den: rätt för nära, som portföljens ägare troligen anser sig, medelst brefvens occupation, hafva förvärfvat. För att ej fördölja något, som rörer mitt förhållande i den sak, hvarom brefven till Ebrenborg och Kindelius handla, bifogar jag ett exemplar af den skrift, hvari jag 4823 afsade mig Justitieombudsmans-embetet. Hvad jag sju år sednare tänkte om detta embete, kan läsas i förordet till det representations-: förslag, som af grefve Ankarsvärd och mig utgafs. 1830 och hvari vi sökt motivera vår gemensamma mening, att ett sådant embete vore en öfverflödig institution, genom dessa ord: Ager man en tryckfrihet, eller äger man den icke,. derom bör frågan vara, då man vill se sig om. efter de för folkets säkerhet nödiga garantier. Finnes den, så kan man tryggt lita derpå, att! ingen lagöverträdelse eller oordninz, som förtje-. nar beifran, skall undgå den allmänna uppmärksamhet, som snart-oci ofelbart leder till rättelse: finnes den åter icke, så skola alla särskildt utställda väktare förr eiler sednare inslumra, eller blifva fruktlöst ropande röster i en öken, der ingen lyssnar till dem., Jag har aldrig fruktat och skall aldrig frukta att se mina tankar göras till föremål för den oin-: skränktaste offentlighet. Portföljens utgifvare må gerna trycka så många af mina bref, som han,! lofligen eller oloffigen, kan komma öfver. Stockholm den 9 December 1843. J. G. Richert. Välborne c. ; Under de åtskilliga bestyr, som jag dessa sista vec; korna haft för min nya bosättning här i Skara, har jag postdag från postdag kommit att uppskjuta besvarandet af Herr Justitie-Ombudsmannens och Riddarens gracieusa och vänskapsfulla bref. Jag ber och hoppas, att Herr Justitie-Ombudsmannen och Riddarer förlåter tetta dröjsmål. Förordnandet att vara Herr Justitie-Ombudsmannens Suppleant har jag emottagit med den tacksamhet, som ett medborgerligt förtroende alltid förtjenar. Om sjelfva Justitie-Ombudsmansvalet har jag ingenting mer att säga, än att det af hjertat fägnat mig. Med lika ren och innerlig tillfredsställelse hör jag ock allmänheten göra rättvisa åt detta val; och för mig återstår blott att önska, det Herr JustitieOmbudsmannen och Riddaren sjelf måtte finna sig! nöjd på sin nya plats. Den har visserligen sina l! ledsamma sidor; men för en man med ära och sjelfständighet, som går sin bana jemnt fram, falla de der sidobesvären lätt undan. Jag börjar mina Ting den 22 i denna månad. Således kan någon resa till Stockholm dessförinnan ej komma i fråga. Om det är någon sak, som fordrar min åtgärd, täcktes Herr Jnstitie-Ombudsmannen och Riddaren tillsända mig handlingarna, Med uppriktigaste högaktning har jag den äran vara Välborne c. ödmjukaste tjenare, Skara den 43 September 18253. J. G. Richert. Min kära Broder Kindelius! ( En timma innan jag fick ditt bref, hade jag redan : på posten inlemnat min afsägelse. Brefyet kunde ej beveka mig att taga den tillbaka. Jag älskar mitti fädernesland lika mycket som du, som Anders Danielsson, som Longberg, som hviken helst annan, man må nämna; men jag rär ej för, att jag ej kan göra mig samma höga begrepp om Justitie-Ombudsmans-Embetets vigt och betydelse, som du och de andre. Ingen makt på jorden kan förmå mig att! emottaga ett embete, för hvilket jag ej har aktning. Jag vore en bof, om jag toge det af hämd eller ärelystnad: jag vore en svag usling, om jag lät dertill öfvertala mig af mina vänner. Se här i korrthet min förklaring i denna sak. Jag har handlat efter bästa förstånd och samvete. Har jag derigenom förlorat någons Vänskap, så kan jag ej hjelpa det. Jag har ovänner nog förut. En mer eller mindre gör ingenting till saken. Helsa dem, som ännu vilja höra talas om mig. Skara den 2 Oktober 1823. J. G. Rickert Trufve den 42 Februari 1842, Jag står i skuld hos Tit. för ett bref, sedan 1 höstas. Förlåt, att jag lemnat det obesvaradt. Det gaf mig anledning att hoppas ett Personligt besök. Derföre uppsköt jag allt hvad jag kunde ha att säga, till dess detta efterlängtade nöje kunde inträffa. Då det uteblef denna gången, ber jag att få ha det till godo för framtiden. Nu torde väl snart representationsfrågan upplifvas i Tidningarna. Den får ej dö. Efter min tanka, bör man hålla fram detta ämne ? tid och otid — ideligen fördöma -Stånds-representationen — vid slutet af alla tal säga som Cato: Delenda est Carthago! På detta sätt blir saken så inpreglad, att allmänheten slutligen icke vet, hvarifrån den fått en så bestämd öfvertygelse, att den ej kan lida några motsägelser. Jag framkastar blott hvad som faller mig in. Gerna hör jag andras meningar; ty mitt valspråk är: pröfver alltiog och behåller det godt är. Högaktningsfullt och sAminkligen