elementet det, hvaromkring uppfostringsanstals terna gruppera sig. Hädanefter skall mönsterjordbruket, till stor del genom de olika fördelningarne af landtbruksskolorna, af sig sjelft hållas i verksamhet. Men äfven industrien är representerad i verkstäder för mekanici, Vagnmakare, snickare, timmermän, tegelslagare, smeder, skomakare, skräddare m. fl., der eleverna både få se det techniska, och erhålla färdighet deri. Slutligen gifver bokföringen öfver inrättningens ekonomi tillfälle att, genom sjelfva institutets handel, bilda sig en mer än blott theoretisk föreställning om handelns utförande och betydelse. i allmänhet. Antalet af elever i den högre uppfostringsanstalten för rika föräldrars barn, samt i realoch fattigskolorna utgöres för närvarande af omkring 40, 70 och 400. I den förstnämnda betalas en betydlig afgift, ända till 400 pund sterling, så att utgifterna för lärarepersonalen samt för erhållandet och utvidgandet af vetenskapsoch konstnärsapparaterna hufvudsakligen bestridas häraf. Ganska måttlig är deremot afgiften i realskolan, der de skickligaste, äfven utan betalning, få deltaga i den högre undervisningen; också har Fellenberg i realskolan stiftat ett icke ringa antal friplatser. Eleverna af fattigskolan betala underhåll och uppfostran endast genom sina händers arbete. För att göra detta möjligt, äro de i all-mänhet förbundne att qvarblifva till 24 års ålder, emedan man utgår från den grundsats, att först de sednare årens större arbetsvärde förmår betäcka hvad som för de tidigare åren brister. Oaktadt en sådan förbindelse gifves, är tilloppet så stort, att inemot tusen anmälningar från de närmaste omgifningarna i denna stund äro gjorda, men ännu ej kunnat bifallas; hvilket måste anses för det säkraste bevis på det allmänna förtroende inrättningen på Hofwyl njuter. De kunskaper, som fattiga föräldrars barn erhålla på Hofwyl, äro så stora, att af hundradetals, som redan från denna skola inträdt i borgerliga lifvet, ganska många varit i stånd att bekläda skollärareplatser. Hufvudsaken är likväl landthushållningens praktiska utöflning, hvaruti de genom mönsterjordbruket genast försättas; en verksamhet, hvilken, i förening med god undervisning och åskådandet af storartade företag, sätter de afgående eleverna i stånd att bedrifva en rationel landtbusbållning och att utbreda den från ort till ort. Äfven för de rikare barnens uppfostran är det af hufvudsaklig vigt, att de, genom det de beständigt hafva fattigskolan för ögonen och arbeta tillsammans med dess elever, sjelfve få lära känna det innerliga samband, som i den större samhällslefnaden äger rum emellan de rikas eget väl, och de fatligas, på möjligheten af en lönande flit grundade välstånd. Så se vi då i bildningsanstalten på Hofwyl den grundtanke genomförd, som förr eller sednare måste blifva principen för all folkuppfostran: den nemligen, att redan i ungdomen en lefvande åskådning af den möjligast fullständiga bild af hela samhällets drifverk bör beredas; att lära och lefverne måste sammansmältas, så att de i skolan erhållna kunskaperna genast komma till användande, och det dagliga lifvets erfarenhet alltid tillika blifver utgångspunkt för ytterligare förkofran i kunskaper. Inrättningarna i Hofwyl, i synnerhet den högre uppfostringsanstalten, hafva under deras långa besos-2 susåt bacsäkta af ynglingar, som tillhört och ännu tillhöra de mest olika nationer och kristna trosbekännelser. Dessa alla — protestanter, katoliker och greker — blifva här mer och mer bildade i kristendomens sinne, i andan af em verksamt kristlig brödrakärlek, utan alla försök att bringa i förgätenbet de en gång förbanden varande konfessionella skiljaktigheterna, eller att alldeles förneka dem. I sjelfva verket äro alla svårigheter, som från denna sidan kunde synas möta, på ett enkelt och tillfredsställande sätt unlanröjde. Jemte en särskild undervisning för de lika trosförvandterna, hållas allmänna, regelmesiga kyrkosammankomster, i hvilka just det framtälles, som bildar den gemensamma grundvalen ör alla kyrkans skiljaktiga läror. I hvar och en 1 dessa sammankomster läses den bönen, att alla ;ristna trosbekännare en gång måtte utgöra blott n enda stor församling. Så blifver kristendonens enhet, jemte dess för tiden mingfaldiga önderdelning och splittring i olika former, framtälld ej blott i lära, utan äfven i åskådning och erklighet; och hittills har man icke försport not inrättningarna på Hofwyl någon förebråelse, are sig för indifferentism, för proselytmakeri ler för inbördes förkättringslust. E——— 003 — Redaktionen af Dagligt Allehanda har, med nledning af de anmärkningar, som i thorsdagens ftonblad förekommo vid Dagligt Allehandas löfte sin prenumerations-anmälan att försända påfölinde dagens tidningar redan med posten aftonen