Aftonbladet – 5 december 1845, sida 2

— Gumman Minerva, känd att vara litet gourmande, när hon får någon rätt som faller på läppen, har icke kunnat motstå begäret att i går återkomma till den i det nyligen utgifna häftet af Poriföljen införda klagoskriften af Carlstads hamnbolag emot Uddeholms bolag, af den anledningen, att klaganderne deruti inblandat hr: statsrådet Wern såsom delegare i och disponent af Uddeholms bolag, oaktadt både tiden af klagoskriftens ingifvande och af den egentligt öfverklagade tilidragelsen, som skulle utgöras af en olaglig uppgrundning till hamnbolagets förfång af ett vattendrag, passerat efter den tid, då hr stats-rådet Wern aflemnat dispenentskapet. Det egentliga och verkligen stora intresset af denna sak ligger deruti, att man troligen ännu aldrig haft ett till mera komplett evidens, ledande bevis på den höjd af partisinne, hvartill de konservative och deras medhjelpare bland de sig så kallande radikale kunna nedlåta sig. Utan att nemligen kunna gifva någon fullständig resumå öfver sjelfva tvisten, hvilket icke är möjligt innan man sett handlingarna, äro ett par redan långt för detta kända omständigheter tillräckliga för att visa, att om icke alit det som passerat i saken efter klagoskriftens ingifvande och landshöfdingeembetets kommunikationsresolution, blifvit med afsigt undanbållet, så hade det varit snart sagdt en fysisk, men åtminstone en moralisk omöjlighet, att kunna gifva målet den färg det nu erhållit, och göra den till ett politiskt vehikel, genom att få hr Waern deruti inblandad. Det hade nemligen i sådant fall omöjligen kunnat döljas, att landshöfdingeembetet i sin påföljande resolution helt och hållet skiljt bemälde hr statsråd ifrån den förevarande saken, uppå nyss angifna skäl, eller att han med den öfverklagade åtgärden haft ingenting att skaffa. Det hade likaledes, uti en fråga, åt hvilken man gifvit en sådan vändning, varit det lättaste i verlden, om man ej handlat i en bestämd och förutfattad syftning, att få upplyst, att den nu ifrågavarande: tvisten mellan Carlstads hamnbelag och Uddeholms bolag hänger tillsammans med flere föregående rättegångar emellan staden Carlstad och nämnde bruksbolag, på grund af den förras anspråk på afgifter af effekter, som det sednare transporterar på Clarelfven till Wenern, och ati staden tappat i de flesta af dessa tvister. Hvad benämning skall man då gifva åt deras handlingssätt, som blott för det nöjet att några ögonblick kunna få kasta smuts på en redlig, i sin ort allmänt aktad och af sin Konung värderad man, undanhålla just den delen af målet, som visar det obefogade af hans inblandning? — vi säga för ett ögonblick, ty längre än till dess denna upplysning lemnats, har ej fröjden kunnat räcka.