Aftonbladet – 4 december 1845, sida 3

roll, men endast för en kort tid, och Agnes Franl blef sedan ensam mellanhandlerska; ty Keppler had flera gånger skrifvit till Rosina och hennes familj att. de skulle låta allting gå genom lilla Agnes, hän der, hvilket vore säkrast. I April 4833, då den o lycklige älskaren var rustad till sin hemresa, föll har i en ny, svår sjukdom och afbidade tåligt dess slut under sin broders vård. I Augusti samma år underrättade han om sitt tillfrisknande, bad, under försäkran om sin trogna kärlek, om 400 fl. till respenningar och förbehöll sig att längre fram få bestämma tiden för sin afresa, så att de skulle kunna möta honom i Heiibronn. Då denna bestämmelse uteblef, vaknade Rosinas misstroende på nytt, och hon svarade icke på två bref från honom; men hans ursäkser, bedyranden om den hjertligaste kärlek, förespeglandet af kommande lyckliga dagar, och skildringar, som väckte medlidande, lyckades äter sammanknyta det brustna bandet, hvarpå sändningarna af penningar, kläder m. m. åter började. Oaktadt svåra sjukdomar hade böjt den olyckliges mod, började han åter, för att undanrödja det hufvudsakliga hindret för sitt giftermål med Rosina, att i Holland studera till sin examen; ett betyg af professor Gmelin i Täbingen skulle förbjelpa honom dertill. Agnes Frank lyckades förmå professorn att lemna detta betyg gratis samt skickade lösen derför, 50 fl., andra penningesummor och sjelfva betyget till Amsterdam. Men betyget var icke fördelaktigt; den olycklige blef vägrad examen och uppmanad att hålla på med förberedelserna dertill ända till hösten 1835. Då gjorde han ånyo det förfärliga försöket, men misslyckades; i Mars 41836 misslyckades han för fjerde gången. Han beklagade i bref sitt sorgliga öde, tyckte, att det var någonting förgjordt med den der examen, afsade sig allt vidare understöd och talade om sjelfmord. Icke heller nu öfvergaf hans älskarinna honom; hon skickade ännu större penningesummor och i följe deraf utbrast han i ett bref, dateradt Juni 1836, i orden: Goda, älskade flicka, du har gjort oändligt mycket för mig, men du skall med giädje uppskära, hvad du med tårar sått. Haf blott tålamod; när jag blir min egen herre, frågar jag ej mer efter någon menniska I Augusti 1836 tog han ändtligen sin examen och var nu så säker på sin hemkomst, att han, sedan hans älskarinnas moder dött, bad hennes fader icke gifta om sig, förrän han vore hemkommen. Men ett benbrott lade honom ånyo på sjuksängen. och Rosina skickade honom, i serskilda poster, 23 fl., 30 fl. och 50 fl. samt skjortor och kalsonger. hvarefter han lofvade att komma hem i April 4837. I dess ställe kom ett bref, hvari han berättade, alt deras förhållande till hvarandra blifvit upptäckt, att man tögit ifrån honom al!lt hvad han egde, och att han, på sina slägtingars föranstaltande, blifvit dömd att qvarstanna ytterligare två är. Men en glädjande nyhet meddelade han också, nemligen att han funnit en vän, som vore rik och kunde blifva ett godt parti för Rosinas syster. Kort derefter dog Rosinas fader och nu bletvo de will Keppler sända understöden både tätare och rikligare. An behöfde han dem för sjukdomars skull, än till respenningar, än emedan tjufvar stulit bort allt hvad han egt; och för att upprätthålla fästmöns mod under alla dessa pröfningar, gaf han henne tätt och ofta löften om att komma hem, att ersätta alla hennes omkostnader, att testamentera sin förmögenhet, utgörande 20 600 floriner, ät henne, i fall han doge, o. s. v. Bevekt af allt detta, skickade Rosina honom i serskilda poster 455 floriner. En gång, i Augusti 4840, berä:tade han i et bref, att en mamsell Mina Kommerells föräldrar skickat 2000 floriner till honom såsom respenningar, på det han skulle komma hem och gifta sig med deras dotter, men han hade afslagit detta anbud, af kärlek till sin Rosina. Denna trohet inbragte honom en summa af 400 fl. och, på nyäret 1841, åter 300 fl. Under loppet af 4844 fick han ytterligare 800 fl., men hela denna summa bortstals på en gång. Då skref han till Rosina, att han ämnade jaga en kula genom sin panna, hvilket Agnes Frank likväl trodde, att man kunde förebygga, genom att skicka honom 300 floriner. En annan gång underrättade han, att han fålt sig en process på halsen, för det han beskyllt en person att hafva begätt stölden, utan art kunna bevisa sina ord. För att rädda honom ur denna klämma, skickade Rosina honom 400 fl. Aren 4842 och 1843 mötte älskaren nya olyckor, dem Rosina alltid afhjelpte genom att skicka honom penningesummor, hvilka för dessa tvenne år och början af 1844 uppgingo tillsammans till 1000 fl. Rosina, som på sin älskare uppoffrat heia sitt och sin systers betydliga arf, som i 44 år Väntat på honom och slutligen vid 35 års ålder måste taga tjenst, för att lifnära sig, läste slutligen sistlidet år i Maj månad, i en tidning, att apothekaren Gottiieb Keppler hade aflidit i Winterbach, sörjd af maka och barn. Hon tilltalade då Agnes Frank vid domstol, och denna qvinna bekände, att hon, i samråd med en annan, vid namn Gottliebin Kirner, skrifvit alla de omtalta brefven, hvilka utgjorde två tjocka band och öfver ett hundra till antalet; att hon icke hade sig bekant, om Keppler någonsin hade älskat Rosipa; att äfven de, enligt uppgift af en farbroder Lill Keppler skrifna qvittenserna varit falska och att ingen sådan person funnits till; med ett ord, att de i 44 år på detta förskräckliga sätt begagnat Rosinas kärlek till att bedraga henne på allt hvad hon egde. Den i en tysk tidning intagna berättelse, af hvars .orrhet ofvanstående redogörelse bär alltför tydliga spår, upptager icke, huru Rosina burit upptäckten af det oerhörda bedrägeriet, eller hvad straff, de kyldiga derför lidit.