Aftonbladet – 4 december 1845, sida 3

a ba —— LS kans vänliga röst tonade i den dystre ynglingens öra som till en begrafming — hans lyckas och förhoppnings; kyrkan stod som en jettel k andegestalt, uppenbarande sig ur framtidens mörker, och betraktade honom med sina många eld-prutande ögon, dess hand pekade åt himlen, som om den velat säga att der först skulle friden gro; landtfolket bad för honom mediidändets böner, och sjelfva tiggaren gaf honom sitt förbarmande. O, hur olycklig var han icke! Men,, tänkte han, och hans öga flammade af stolthet och harm, sådan är qvinnan; af vankelmod och falskhet är hennes bjerta danadt — skulle jag icke kunna lefva det förutan? ... Först skall jag utforska allt och sedan ...! Verlden är väl rymlig nog för mig, och prinsen skall erfara att en fattig junker ock kan betyda något. Han må trampa mig i stoftet; — naturen gaf dock den minsta mygga en gadd., Med sin förtrogna kamrat ströfvade hah omkring halfva natten i parken, uttänkte och förkastade--planefter plan för den afgörande morgondagen; men när han slutligen insomnade på den ensamma bädden, var den trolösa flickans namn, det. sista som sväfvade öfver hans läppar. av. O, du underbara kärlek! — (Forts. följer.) — — — EN VÄL BERÄKNAD SPEKULATION. Då år 1845 Tyskar och Ryssar besvarade Fransosernas fordna påhelsningar, erhöll en rysk bataljon af sina anförare tillåtelse att besöka en rik vinhandlerskas ; fru Clicot, vinhandel i Rheims, hvarest funnos uppstaplade 200;000 buteljer ypperligt chämpagnevin. Den spekulativa .vinhandlerskan,: långt ifrån att dåna eller) afslita sina våckra lockar vid denna upptäckt, svarade