Aftonbladet – 4 december 1845, sida 2

i begrepp att skynda efter honom, men fremlingen höll henne kraftigt tillbaka och sade: — Så lätt undslipper icke mitt sköna byte! Då likväl, strax härefter, lagmannen inträdde, skyndade Maria hastigt ut. På en gång bestört och glad vände sig den öfverraskade gubben med en vördnads:ull bugning till sin gäst, sägande: — Ers höghet här!... Och jag, som låtit vänta på mig så längel Men den höge gästen fattade den fryntlige gubbens hand och yttrade, att hans afsigt, då jagter fört horom till grannskapet, varit att hos sir granne och gamle bekante göra en hastig påhelsning och öfvertala bonom att komma till slottei och bese dervärande anläggningar och arbeten Sedan Carl Gustaf derefter inkallat sin page oct hållit till godo de erbjudna förfriskningarne, tog ban afsked och aflägsnade sig tillika med Leijonstjerna. Denne hade missödet förföljt hela dagen. Se dan han erhållit underrättelse om kosan för der beramade jagten, underrättade han derom Mari: och ernade just helt oförmärkt smyga sig till der mötesplats han med henne aftalat, då prinsen be fallde honom följa sig, och han med bäfvan såg hvart färden vände sig. Hur uppträdet på Lundegård skulle bekomma honom är icke svårt at! föreställa sig; han red nu tyst och med ett moln af dystra tankar öfver de rynkade ögonbrynen efter prinsen, hvilken såg lika glad och förnöjd ut, som pagen sorgsen. Han hade att frukta bår de för sin kärlek och prinsens vrede, ehuru vi till våra unga läsarinnors, enkannerligen the fästmöars, tillfredsställelse kunna bedyra, att den förra mest sysselsatte honom.