Aftonbladet – 1 december 1845, sida 2

När jag sedermera uppvaknade klockan omkring 8 på morgonen, tände jag genast upp eld på ljus, derpå till mig inkommo, efter hvarannan, min piga, som uttog en balja vatten, som Granberg begagnat, för att dermed tvätta betten efter blodiglarne; kyparen, som uttog nyckeln till min kassalåda; min hushållerska, som erhöll penningar på sin lön, och slutligen min syster, som önskade göra sig underrättad om mitt helsotillstånd och hvilken sistnämnde ej aflägsnade sig förr, än Granberg, klockan emellan 9 och 40 på förmiddagen, återkom. Granberg, som upplyste, att han vid sin bortgång ej kunnat utifrån igenläsa porten, sade sig nu vilja hämta hvad han qvarlemnat; tog derpå sjelf nyckeln till chiffonniern utur fickan af min rock, hvilken qvarlåg i min säng; uppläste chiffonniern och tog derutur en plånbok, jemte ett paket; men uppknytande det sednäöre sade han: dået fattas penningar här, samt tillade, då jog häröfver yttrade min bestörtning: Ja det feies 2700 rdr bkon, dervid Granberg, till en början, ville låta förstå, att jag förmodligen på gyckel skulle hafva tagit penningarna; men då jag förklarade, att det icke kunde falla mig in att gyckla med en sådan sak, och dervid tillade, att hvad han i chiffonniern inlagt, måste ligga qvar, emedan ingen menniska kunde hafva upptagit klaffen till chiffonnierp, sedan han sjeif igenläst densamma, yttrade Granberg, som orden föllo: Kära Siewert! gif mig något råd, annars är jag olycklig; hvartill jag, intagen af både bestörtning och ledsnad öfver en så högst oförklarlig händelse, svarade: något råd kan jag ej ge dig; men det kan jag både lefva och dö på, att ingen rört klaffen sedan du gick, ett förhållande, hvarom jag fortferande är och måste vara öfvertygad, då det hvarken är troligt att jag, efter Granbergs bortgång, kunnat så hårdt insomna, att jag ej skulle hört om någon inkommit i min sängkammare och öppnat min chiffonnier, eller det ens är tänkbart, att någon, under den korta tid, som förflöt från Granbergs, bortgäng till mitt uppvaknande, skulle, utan att hafva varit medvetande af Granbergs förenämnde tillgöranden, kunnat ingå uti rummet, genast påhitta nyckelns förvaringsställe, uppläsa chiffonniern, straxt derstädes uppsöka just den penningebundt, som, enligt Granbergs egen uppgift, blifvit lagd emellan plånboken med reverserne och det andra penningepaketet, samt derefter åter igenläsa klaffen och sig aflägsna, utan att hafva blifvit förmärkt. Granberg, som imedlertid vidhöll sitt påsiående, att hafva i chiffoniern inlagt ofvanberörde betydliga penningesumma, bortgick, stoppade på sig plånboken och det qvarvarande paketet, men återkom, efter en stund, i sällskap med viktualiehandlaren Löfgren och diversehandlaren Rising, hvilka, i närvaro af badaremästaren Ramström, som under tiden äfven infann sig, med mitt begifvande genomletade min chiffonier och i öfrigt undersökte det rum, i hvilket jz:g befanns liggande, utan att dock minsta spår efter den uppgifna saknade sedelbundten kunde upptäckas; hvarpå sistbemälde tre personer begåfvo sigtill Granbergs hemvist, för att tillse, huruvida ej möjligen Granberg dit medtagit penningarne; hvarimediertid Granberg, som hos mig qvarstadnade, bad min källargosse noga efterse äfven uti källartrappan, om det saknade möjligen der kunde återfinnas. Men alla efterforskningar voro förgäfves. Jag har nu på samvete uppgifvit allt hvad jag eger mig bekant, angående ifrägavarande, hitintills oförklarliga tilldrage!se. — Ehuru många misstänkta omständigheter synas förekomma, afskyr jag likväl dea tanken, att jag varit utsatt för ett öfverlagdt bedrägeri; men lika högt, som herr Granberg, åstundar äfven jag, till fredande af min heder, för mig af langt högre värde, än någon penningesumma, den ströngaste och allvarligaste undersökning till uppdagende af sakens rätta förhållande; öfverlemnande jag med det lugn, ett fredadt samvete ingifver, till hvarje rättsinnigs opartiska pröfning den indirekta, men derföre icke mindre djupt kränkande, angifvelse, som herr Granberg, i försåtliga ordalag, emot mig riktat, hvars beskaffenhet lärt mig att inse och bedöma rätta halten af herr Granbergs vänskap. Stockholm den 29 November 1845. C. A. Siewert Vid den muntliga befrågning som följde på uppläsandet af dessa skrifter, utreddes ingenting derutöfver vidare, än att de biomständigbeter bSiwerts skrift innefattade, utöfver de af Granberg uppgifna, icke af denne förnekades. Någon allvarlig inqvisition öfver de af Granbergs uppgifter, som ansågos tarfva förklaring, skedde icke beller iför den gången, måhända derföre att flera persoiners hörande yrkades och ny undersökning för,denskull utsattes till nästa Onsdag. Såsom en be; besynnerlighet anmärktes att det tilläts Granbergs I biträde att besvara äfven de frågor, som framställdes rörande händelsens förlopp, hvilket, tillsamman med det skriftliga kärandet och svarandet, närmade procedyren, till den vid domstolarne brukliga. Man fick imellertid en upplysning angående lokalen, utvisande att i Siwerts rusa chilfonniern och sängen stått vid samma vägg och 1 Jsamma linia, dock så att den förstnämnde befunnit sig på något afstånd från den ända af sängen låt hvilken S. vändt fötterna. S. kunde således, fast icke med synnerlig noggranhet observera det Isom passerade vid chiffonniern. TLANDSORTS-NYHEE EK