Aftonbladet – 1 december 1845, sida 2

BE AR Pr VO MV MOV OO BR NN 0 de penningebundtarne; men efter emotisgandet af nyckein til! chiffoniern och dess öppnande, fann jag. till min stora bestörtning, att den ena penningebundten å 2700 rår banko var alldeles försvunnen; men deremot befunnos både plånboken och den andra penningebundten å 4000 rdr rgs i samma skick, jag lemnat dem. — I början tog jag för gifvet, att Siewert, till hviken jag, som lätt kan skönjas, haft både förtroerde och vänskap, endast skämtade med mig och bad honom derföre i vänlighet ej så grymt gäckas med mig uti en sak af så allvarsam och oiycksbringande beskaffenhet; men kall och orubbiig svarade han mig, att han ingenting kände om det förkomna penningebeloppet, ehuru han medgaf, att jag uppräknat detsamma för honom och att ingen annan, under min bortovaro, innehaft nyckeln till chiffoniern, än han sjelf. Af alla dessa omständigheter finner jag mig föranläten, till upptäckandet af den för mig så plötsliga och ledsamma affär, anhålla, att herr käl!armästaren Siewert måtte varda till Kongl. poliskammaren med det görligaste första uppkallad, för att redogöra för en mängd af misstänkta omständigheter, som med saken äga ett oskiljaktigt sammanhang, utan att jag derföre, för närvarande, vill uppträda med någon direkt angifvelse emot Siewert, hvilken ej heller bör derpå undra, då stölden blifvit verkställd i hans eget rum, snart sagdt under hans egna ögon; och torde jeg få, efter hans hörande och förklaring, vidare anföra och med bevisning beledsaga de af mig nu uppgifna omständigheter, hvilka möjligen kunna i ett eller annat afseende af Siewert bestridas. Stockholm den 27 November 4843. J. A. Granberg. Källarmästaren Siewert, som äfven sjelf yrkat undersökning och på begäran hatt besök af poli:mästaren, hade äfven uppsatt ett skriftligt svar, hvilket lydde som följer: Till Kongl. Ofverståthållare-embetet för Polisärender ! Kallad att höras i anledning af kryddkramhandlaren Granbergs gjorde anmälan, att han skali hafva förlorat en penningesumma af 2700 rdr bko, hvilken skall blifvit i mitt förvar deponerad, fär jag meddela alla för mig tillgängliga upplysningar, til utredande af denna lika mörka, som obehagliga sak Tisdagen den 235 i denna månad, klockan omkring 9 f. m., då kryddkramhandlaren Granberg, jemte badaremästaren Ramström, var inne hos mig, som ifrån och med nästföregående söndag var sängliggande sjuk, blef Granberg af Ramsiröm ordineradt att begagna blodiglar för en uppgifven åkomma Granberg, till hvilken jag stod i vänskapligt förhåt lande, begärde härvid, att få vistas hos mig, under de han af Ramström betjenades med blodiglarnes påsätt ning, hvilket jag ansåg mig ej böra förneka, och det bie således öfverenskommet , att Granberg, jemte Ram ström, skulle, för nämnde ändamål, aftonen samm: dag infinna sig hos mig, hvilket ock skedde. Blod iglarne påsattes uti min sängkammare, der Gran berg, efter det Ramström bortgätt. qvarstadnade liggande på en i rummet befintlig soffa. Men sedai blodgen afstadnat, förklarade Granberg, klockan om kring 4 onsdagsmorgonen, att han ville gå hem til sig, hvarifrån han ej afstod, oaktadt min begäran att han måtte hos mig qvarstadna till längre fran på morgonen, hvaremot han bad mig, att åt honon förvara ett paket, som han medhade. Uppå min till frågan, hvad det innehöll, svarade Granberg, att der uti voro inneslutne 4000 rdr. Jag, som härvid e kunde undgå att yttra min förvåning öfver att Gran berg bar så mycket penningar på sig; framtog utu fickan i min på sängen liggande rock nyckeln til min chiffonier och öfverlemnade den till Granberg för att i chiffoniern inlägga nämnde paket. Hai framgick då till den längre bort i rummet varand plats, der chiffoniern är stående, och öppnade klaf fen. I och med detsamma påtog han sin rock, sor låg på en stol vid fönstret — förklarade sig vilj inlägga ännu mera penningar — framträdde till e vid min säng stående bord, hvarpå han lade en sto plånbok med flera rum, efter det han utur densam ma uttagit en penningebundt — genombläddrade, un der ett halfhögt räknande för sig sjelf, nämnde bundi Igom han dervid höll i handen — nämnde något viss penningebelopp, som bundten skulle innehålla — bt gaf sig åter till den öppna chiffoniern — igenläs: klaffen samt återställde till mig nyckeln. Efter att nu, en gång, hafva gått fram och tillbak li rummet, yttrade Granberg, att han äfven ville ir ägga en plånbok med reverser, som, enligt hvad o den föllo, kunde vara lika goda, som penningai lhvarpå jag såg honom upptaga en annan plånbok lånyo lemnade honom nyckeln till chiffoniern — hör honom åter öppna och igenläsa klaffen — samt emo tog derefter ånyo nyckeln, som lades tilbaka in ; min rockficka. Men jag, som under natten icke å njutit någon egentlig hvila, kände mig under nu b skrifna tilldragelse, så sömnig, att jag icke närma: lfästade i mitt minne hvad belopp Granberg uppg Iden bundt skola innehålla, som han vid bordet g ,inombläddrat, än att han nämnde något visst stör ; hundradetal, möjligtvis tjugusju hundrade riksdale .Joch fästade jag ej heller någon uppmärksamhet vi om Granberg, då chiffoniern sednare gången öppn. I des, antingen utur den uttog eller dit inlade någo ty jag befann mig härvid i ett halfslumrande til a stånd. I Nu begärde Granberg nyckeln till afträdet oc efter en stund åter inkommen i rummet, beklaga I han sig öfver att vara grufligt matt, hvilket förefö I mig lika naturligt, efter den stora bloduttömnin han om natten haft, som det förekom mig besynne ligt, att Granberg uti detta tillstånd ej heldre vil hvila hos mig till längre fram på morgonen, än a pegifva sig ut i mörkret, i ett-ruskigt väder. Imei lertid fann Granberg sig vara i behof af en su hvarföre jag lemnade honom nyckeln till min i kä larsalen befintliga kassalåda, uti hvilken låg nycke till källaretrappan, der bränvin var stående, samt be honom sjelf taga hvad han behöfde. Granberg a -lägsnade sig ånyo från sängkammaren och, efter e -Istund, dit återkommen, begärde han slutligen mi -Iportnyckel, för att sjelf hjelpa sig ut, hvilken nyck tihan ock tog på min chiffonnier; hvårefter han bor s! gick, ljuset af mig släcktes och jag insomnade. ff SA mV ÅR. FF I tr f