Aftonbladet – 29 november 1845, sida 2

förares anställande; 4) Om länsmäns anställande; 535) Om uppbörden af kommunalafgifter; 6) Om vägväsendet, och 7) Om skjutsväsendet. Vi hafva icke hvarken sett eller hört några väsendtliga invändningar mot någon annan af dessa lagförändringar, än mot länsmanslagen och väg-lagen. Hvad den första angår, så medgifva vi att den kan mottaga icke obetydliga förbättringar och modifikationer, hvarom väl ej heller någon synpnerlig meningsolikhet i Storth. förefanns; men vi motsäga på det bestämdaste det skrik, som låtit höra sig mot dess tendens, liksom vi ej heller kunna gå in på det räsonnemang, som Regeringen med afseende derpå fört; det skulle likväl föra oss för långt alt nu ingå på denna sak. Sällan har något Storth. passerat, som icke förelagt Regeringen ett eller annat lagbeslut, hvilka i lika hög grad stött de ministeriella åsigterna; skattläggningslagen, barnmorskelagen, förlikningslagen, och fiere andra kunna nämnas. Hvad väglagen angår, så hafva vi sett ett högst enfaldigt och omotiveradt påstående derom, alt den vore ett bevis att Stortbinget sträfvat alt frånrifva Konungen all makt och myndighet, och förlägga den till kommunerne, då förhållandet likväl var, att det Kongliga förslaget bland annat åsyftade att tillägga Konungen beskattningsrätt öfver kommunerne, den Konungen icke nu hear och visst aldrig får. Uti Regeringens betänkande, angående denna lag, anföres det, som ett kardinalfel, att baslutet innehöll att amtförmanskapen i Nordland och Finnmarken kunna falta de nödiga besluten angående de dervarande obetydliga vägstyckens upparbetande och vidmakthållande, då deremot förslaget ville att dessa bestämmelser skulle gifvas af Konungen. Storthinget förutsatte att Regeringen dessförutan har tillräckligt att skrifva om, utan att den betungas med afgörandet af lokala ärenden, dem hon i allmänhet hvarken känner eller kan till alla serskilda omständigheter klart utreda. Denna förändring förekommer Regeringen i den grad ogrundad och stridande med hvad i dylika fall alltid blifvit iakttaget, likasom det i och för sig sjelf skulle vara så betänkligt att lägga rättigheten att dispensera sig från en allmän lag och afgifva sjelfständiga föreskrifter för ett så vigtigt ärende, som vägväsendet i amtmannens händer, att departemavget icke kan annat än finna Storth:s beslut i denna punkt alldeles förkastligt. Ja, vägväsendet i Nordland och Finnmarken är ett mycket vigtigt statsåliggande! Men oaktadt justitiedepartementet funnit väglagen alldeles förkastlig för det den lemnade till kommunalstyrelsen och amtmannen att göra sin egen lag i Nordlanden, hade likväl kyrkodepartemangets chef och de öfriga statsrådets medlemmar, den 20 Sept., rådt Konungen att sanktionera och fått honom att underskrifva besu!tet till lag om fattigväsendet på landet. Denna lag innehåller i 27 . att fattigkommissionen en gång hvart år skall fatta beslut om fattigförsörjningen för kommande året, fastställa fattigskattens storlek och fördelning, reglera rotarne etc., och säger vidare: då omständigheterna göra afvikelser från ofvanstående reglor nödiga, kunna dessa, med amtmannens bifall, af förmän och representanter beslutas Nu kan ingen neka, ait bestämningen af fattigvården, reglorna för fattigskattens fördelning 0. S. Vv. i de största köpingarne, som Mandal, och i de betydligaste prestgällen på landet, der omständigbeterna just göra afvikelser från lagen nödvändiga, äro saker af långt större vigt och betydenhet, än reglorna för vägväsendet i Nordlanden, der det knappt gifves några allmänna landsvägar. Om vi icke skatta Regeringens invändningar mot väglagen mycket högt, följer dock icke deraf att vi hysa. någon serdeles ömhet för sjelfva lagbeslutet; vi påstå blott, att man från Regeringens eller den ministeriella ståndpunkten icke har giltig grund att göra Storth. någon förebråelse i detta hänseende. Och härmed hoppas vi hafva sagt nog, för att öfvertyga att sedvaste Storih:s verksamhet varit mycket både omfattande och tillfredsstä!lande., erna ASA eden HERR MAYERS KONSERT. Den serdeles fördelaktiga opinion, som till följe al herr Mayers artistiska rykte redan före hans bitkomst stadgat sig i hufvudstaden om hans talang, har, långt ifrån att minskas, snarare blifvit ytterligare höjd, sadan han numera låtit höra sig