Aftonbladet – 29 november 1845, sida 2

genting betyder i det hela, och att till och me pluralitetens missnöje med en viss sådan försam ling, icke bevisar något i afseende på sjelfva re presentationssättet, hvilket för landet kan var lika kärt och lyckosamt, ehuru man för någo! gång funnit sig bedragen i sina förväntningar a de ombud man utsett; och kan man alltså i dett hänseende gerna lemna våra fiender mot represen tationsreformen ostörd frihet, att af sednaste nor ska storthing göra till sin tröst allt hvad de för må; men då vi vid åtskilliga tillfällen reservera oss mot det tadel man riktat mot bemälda stor thing — hvars förhandlingar och beslut icke fram ställt sig i någon mån underlägsne de föregående storthingens, synnerligast då man betraktar der mängd ekonomiska lagstiftningsärenden, som nu mer än förr, hopa sig på den norska representa tionen — så begagna vi tillfället att för allmänhe ten framlägga hur man i Norge anser det der fraktionella tadlet, och vi meddela derföre hvac derom blifvit yttradt i lJandets mest populär: blad, Morgenbladet, som likväl icke inskränkt sig till en blott opinionsyttring, utan äfven vidfoga! skälen; detta blad säger: Bland de orimliga beskyllningar, som blifvit gjorda mot sednaste Storthinget, är äfven den, alt det uträttat så litet. Vi hafva likväl framför oss 43 lagar, som äro frukten af den ena grenen af Storthingets verksamhet, lagstiftningsmakten. Det är sant att ett icke ringa antal af dessa kunna räknas till de lappverk, som hvarken medföra stort arbete eiler gifva betydligt utbyte, men det är äfven å andra sidan säkert att till och med några af dessa bagatellslagar, hvilka för det mesta blifvit föreslagna af regeringen, gifva anledning till icke små och icke få bryderier och vidlyftigheter.. Flera omfattande lagarbeten af ingripande vigt hafva utgått från detta Storth., såsom fattigvårdslagarne, dissenterlagarne, universitetsfundatsen, bränvinslagen, allmänna byggnadslagen, brandförsäkringslagen, jagtlagen, lagen om rättegångsordningen i brottmål, tullagen m. fl. Och likasom antalet af de, under detta Storth. utgifna lagar är större än under något föregående, stå de icke heller tillbaka i afseende på omfång och betydenhet. Härmed är icke vår mening att tillägga sednaste Storth:s verksamhet i hänseende till lagstiftningen något företräde framför dess föregångare; vi hafva bloit velat påpeka hur ogrundad den beskyllningen är, att nämnde Stortb. ingenting uträttat. För en stor del a detta things ledamöter måste äfven beskyllningen att det gick för långsamt och att föga uträttades visa sig synnerligt obillig, ty de arbetade med en ifver och uthållighet, som förtjenar den största aktning. Man torde äfven kunna med fog påstå, att våra Storth. städse gifvit de mest lysande exempel på nit och arbetsamhet i afsigt att icke bott se hvar sak afgjord så väl som möjligt utan äfven så snart som möjligt. Det vanliga är att ledamöterne sitta i församlingen från kl.S9 till 3, och i kommitte6 från 5 till 8 hvar dag: den öfriga tiden användes på utarbetande af kommittebetänkanden och vota, samt på att taga kännedom om de ämnen, som skola förekomma Det är väl sant, att vissa ledamöter ej befatta sig med fullständigt utarbetande, men deras antal är ringa, och äfven bland dem, som ej skrifva betänkanden, arbetar en stor del med ifver och samvetsgrannhet att skaffa sig en klar och be: stämd mening om de saker, hvari de skola votera. Det är således bestämdt ganska få representanter på våra Storth., som icke arbetar mer och allvarligare, än de sjelfva och andra i deras ställning eljest pläga göra. Hvad nu sednaste Storth:s lagstifningsverksamhet specielt angår, så förehade det väl intet så betydligt arbete, som kriminallagen, hvilket sysselsatte Storthingen 41839 och 1842, men arbetena voro icke derföre färre eller mindre omfattande Att detta Stosth. räckte till den 27 September medan Storth. 4842 åtskiljdes den 47 September kan så mycket mindre lända det förra till nachdel, som det gerna med hänsyn till dess förrättningar kunnat upplösas nigra dagar förut. Omständigheter, som icke berodde af Storth., gjorde nemligen att några poster af utgiftsbudgeten icke kunde komma till afgörande tidigare, än son skedde. Vissa föregående Storth. bafva upplöst i Augusti månad, men de dem förelagda och a dem behandlade lagstiftningsarbeten hafva icke hel ler, hvarken till omfattning eller vigt svarat mo dem, som utfördes af sednaste Storthing. I ett af försöken att nedsätta detta Stortb: verksamhet, klagas öfver att många af dess lag stiftningsbeslut icke voro sådane att de kunde f sanktion. Men, för att ej tala om orimligheten a att förebrå Storth. för det dess lagbeslut ej sank tioneras, utan att dervid taga i betraktande grun derna för sanktionens vägrande, behöfver mai blott anmärka, att 7 af Storth:s lagbeslut gingo mistning af sanktion, men att detta antal icke ä större, än att från de flesta föregående Stortt kan uppvisas ett lika stort, ja mycket större, on man tager i betraktande de utkomna lagarna antal. De sju lagbeslut, för kvilka sanktion vägrade voro följande: 4) Om omyndigas medel; 2) Or kyrkors och kyrkogårdars utvidgande: 3) Om sak