Aftonbladet – 29 november 1845, sida 2

mV I — i — AL ..;;— håll öfverlemnande sig åt den outsägliga känsla! af lycka, hvaraf han var berusad. Min far, min far ! utropade Wilhelm, hvilken hade gifvit akt på alla gubbens rörelser, vkonunsen samtycker således ! Konungen gör ännu mera, min son; läs der sjelf, ty jag förmådde det icke; jag är alltför lycklig soo) Och Wilhelm tog brefvet ur fadrens hand och läste med hög röst följande: Min käre granne! Er qvarn tillhör icke er ensamt, och den skulle icke heller kunna tillhöra mig. Den tillhör Preussens historia och är för alla tider oskiljaktig från godset Sans-Souci, hvars dyrbaraste prydnad den är. Denna qvarn måste gå i arf till edra barn, och förblifva er familjs egendom, så länge någon Arnold lefver i mina stater. Jag kan således aldrig blifva egare af er boning. För öfrigt tar jag den lifligaste del i er broders olycka och i den förlägenhet, hvari den försatt er. Men som det icke är rätt,att en hedersman, sådan som ni, blir ett offer för sin broderliga kärlek; och som grannar böra hjelpa hvarandra, så skickar jag er fem tusen thaler att upp hjelpa era affärer med. Mottag dem såsom ett bevis på min aktning och på den tillgjfvenhet, jag hyser för hela er slägt. Eder bevågne granne Fredrik Wilhelm.n I. Wilhelm hade knappt läst ut, förrän en hof lakej, som hade följt tätt efter general-adjutanten